Jag kan komma på femtio saker jag hellre gör än ser på träningslandskamper i fotboll. Och det bara i Solna. Men inte den här kvällen, inte den här så gråtrista, slaskiga februarikvällen. Inte när Argentina gästar Friends arena.
Då slår mitt fotbollshjärta dubbla slag, då går jag fullständigt i spinn.
Jag vet, Sverige spelade enormt passivt, Hamrén visade återigen enorma brister i sitt defensiva taktiska kunnande, men vad gjorde det?
När Argentina ställde upp med tremannaanfallet Sergio Agüero–Lionel Messi–Gonzalo Higuain fick Hamrén göra vad han ville – jag bara njöt av showen.
Att möta ett passivt Sverige blev som ett lätt träningspass för Argentinas dream team.
De få gånger de blåvita tappade bollen kostade de på sig att jogga tillbaka, bjuda Sverige på möjligheter.
De gånger Sverige tappade bollen smällde det blixtsnabbt. I andra minuten när Higuain via Mikael Lustigs sköt 0–1, i 19:e minuten när Agüero lyfte in 1–2 över Andreas Isaksson och i 23:e när Higuain satte 1–3 i öppet mål på en retur från ett skott av Messi.
Svenska backlinjens agerande, ja hela lagets försvarsspel, fick det visserligen att vrida sig i magen på mig, det är trots allt bara en och en halv månad till VM-kvalet mot Irland, men i mina ögon överskuggades det av showen.
Inte minst tack vare inramningen.
Friends arena är fantastisk i sig – och med närmare 50 000 åskådare i vågen alldeles underbar.
En arena med ljud och akustik i världsklass där man i värsta februari kan sitta i kortärmat och njuta.
Jag hoppas Friends arena står sig bättre än Globen gjorde efter att nyhetens behag lagt sig. När blågult kanske inte är glödhett, när Zlatan kanske inte är med. Att den då inte ekar tom..
Så som arenan visar upp sig en sån här kväll, och inte minst som i Zlatans 4–2-seger mot England, är det svårt att inte tro på den. Jag tror på den.
Det sportsliga? Vilka signaler gav matchen inför VM-kvalet? Egentligen inte mycket mer än det vi redan visste.
Erik Hamrén kan konsten att få till en blixtrande offensiv. Till och med i vissa stunder mot så starkt motstånd som Tyskland och Argentina. Och Rasmus Elm fortsätter att bjuda på godbitar, nu ett drömskott i slutsekunderna.
Men defensiven? Herregud så svårt han har att skapa en trygg sådan.
Med Olof Mellberg i backlinjen såg jag hopp, mot ett formsvagt Frankrike i EM såg det till och med bra ut, men nu...så som det ser ut nu, känner jag mest oro.
Ändå känner jag mig mest nöjd, här på 18:e raden på Nationalarenan.
Lionel Messi har just spelat här nedanför.
Det var en ära att få se mästaren.