Det är svårt att inte tycka om Zlatan Ibrahimovic. Han kan vara vresig, nonchalant och ointresserad, men den här gången måste han ha vaknat på en sällsynt god sida.
Killen är verkligen hur trevlig som helst.
En slags charmig blandning av ödmjukhet och kaxighet.
När han spricker upp i sitt leende skrattar hela världen.
Zlatan är en konstnär på fotbollsplanen, en artist som lever för sina dragningar och förhoppningsvis hittar skaparglädjen i EM-kvalet mot Ungern i eftermiddag.
-- Vi vinner, säger han.
Med vadå?
-- Det vet jag inte. Men vi vinner.
Bli inte förvånade om han avgör själv.
Det blåser kallt över Råsunda, men med sin teknik och personlighet har Zlatan Ibrahimovic höjt temperaturen i svensk fotboll. När han under tvåmålsspelet kommer igenom och är på väg att dribbla förbi målvakten Andreas Isaksson tar han, liksom i steget, av sig mössan innan han rullar bollen i mål.
Det ser nästan komiskt ut.
När de övriga samlas i smågrupper för att snacka eller dricka vatten briljerar han på egen hand med små mästerverk av lekfull teknik. 21-åringen hittar alltid nya tricks att öva in. Sin stora kropp till trots är han påfallande snabb och smidig i rörelserna.
Efter missen i EM-kvalmatchen mot Lettland har han under de senaste veckorna varit lysande i Ajax, både i holländska ligan och Champions League.
Det märks på intresset.
Alla vill ha Zlatan Ibrahimovic.
-- Överallt är det Zlatan, säger han och ler.
Hur känns det?
-- Äh, inga problem. Ni journalister skriver, jag spelar. Jag slappnar av . . . tar det rätt lugnt. Uppträder folk på ett juste sätt mot mig, är jag juste tillbaka. Jag låter fotbollen tala, jag är mig själv, jag är Zlatan. Jag är öppen och i min värld är alla lika.
Efter träningen sitter vi i det så kallade pressrummet i Råsundas innandömen. För ovanlighetens skull är det bara ett fåtal tidningar och tv-kanaler som rycker i honom.
Inte många, om ens någon, icke fullgången lirare har fått så mycket publicitet som Zlatan Ibrahimovic. Ajax betalade 80 miljoner till Malmö, men till en början var han inte mogen uppmärksamheten och de högre kraven.
När målskyttet inte fungerade förra säsongen fick han en tung period mycket bänknötande, trots att han var inköpt som tänkt stjärna. I stället för effektivt försökte han spela snyggt.
Nu har han mognat -- på och utanför planen.
-- Men det går inte att vara en pajas hela tiden, säger han.
Hasse Borg, sportchef i Malmö FF, extrapappa och personlig rådgivare, beskrev honom någon gång med orden:
"Väldigt mjuk. Starka känslor för sin familj. Ju mer som läggs på hans axlar, desto bättre presterar han. I baksätet på bilen har han en fotbollstrasa som har hängt med ända sedan han var liten."
Han bor i Diemen, några mil sydost om Amsterdam, ensam i ett stort radhus och tjänar enligt uppgift mellan sex och nio miljoner kronor om året.
I landslaget har han så här långt varit . . . sådär. Inte så att han varit dålig, inte alls, men han har inte heller levt upp till de skyhögt ställda förväntningarna.
Det är ibland lätt att glömma att karriären just startat.
I en tid när många svenska fotbollsspelare ska vara ödmjuka nästan till självutplånandets gräns sticker han, även om det kan bli en och annan idrottsklyscha, ut på ett skönt sätt. Efter VM i Japan och Sydkorea har han tagit över efter Henke Larssons plats i landslagsanfallet och det är väl tveksamt om det blivit bättre.
Men garanterat roligare -- åtminstone utanför planen.
Kring Zlatan är det sällan tråkigt.
-- Jag är lika stolt varje gång jag får spela i landslaget. Men på ett sätt är det svårare än i Ajax. Där är vi mer överlägsna och här har jag mer ögon på mig.
Är det jobbigt?
-- Nej, jag känner mig stark. Det har jag alltid gjort. Jag växte upp mycket på egen hand, fick klara mig själv och det har givit mig kraft.
Uppväxten i invandrartäta och hårt kritiserade Rosengård har präglat honom. Han växte upp själv med sin pappa Sefik
I ett fantastiskt personporträtt i magasinet "Offside" berättar Agneta Cederbom, studierektor på Sorgenfriskolan:
"Jag kan säga dig att under mina 33 år i skolan så är han bland de fem stökigaste jag haft. Han var Busen på Sorgenfri på den tiden. Han var helt outstanding. En One Man Show. Sen var det säkert så att han ibland fick skulden för saker han inte hade gjort -- bara för att han var Zlatan."
En bufflig kille med kort stubin i bostadsområdet med delvis egna lagar och regler. När han som liten spelade med sina kompisar var han alltid Ronaldo.
-- Jag kände alla och var trygg. Jag spelade fotboll och såg de stora stjärnorna på tv. Jag ville bli som dem. Jag ville ut i världen och spela fotboll.
Nu är du själv på väg mot stjärnorna.
-- Ja, först var det Malmös A-lag. Sedan landslaget och någon europeisk toppklubb. Nu är jag där, nu kan jag höja ribban. Det är klart att jag vill komma ännu längre och ta nästa steg.
Drömland?
-- Spanien. Där är varmt, skönt och mycket bra fotboll.
Han föddes i Malmö den 3 oktober 1981 och han föddes till fotbollsspelare. Kärleken är både ömsesidig och besvarad och han tvekar inte för ett ögonblick när han säger att han har den i blodet och att han aldrig kommer att tröttna.
-- Fotbollen, säger han, fotbollen är allt jag har. Det är det enda jag kan.
-- Jag hoppade av skolan i förtid och har ingen utbildning. Den dag jag lägger av med fotbollen har jag förhoppningsvis tjänat så mycket pengar att jag inte behöver göra något annat.
Han flinar.
Det så typiska, breda och smittande leendet.
Det är svårt att inte tycka om Zlatan Ibrahimovic.