Ett minne för livet, så slitet, så missbrukat, men i går så rätt. I går var vi cirka 1 500 på Skytteholm som fick ett. Aldrig kommer jag glömma den uppslutning Sockna visade upp i huvudstaden, trycket på läktaren, ÅFF:s lagmoral, Haris Radetinacs avgörande och segerjublet i ÅFF:s omklädningsrum.
Tack för det, Åtvidaberg.
Avgörandet dröjde ett tag på Skytteholm, men jag tvivlade aldrig. Den enda gång jag tvivlat i höst var i pausen mot Sirius förra helgen. Radetinacs avgörande kom givetvis i 90:e minuten, självklart efter en Pliggfrispark. Allt kändes det som en femsekunderssammanfattning av hela säsongen 2009.
Daniel Wiklund, ÅFF-tränaren, har hållit god min hela hösten, men när jag i segerjublet frågade när han innerst inne kände att det kunde bli allsvenskan gav han efter:
- Efter vändningen i Norrköping och segern mot Assyriska (båda efter mål i slutminuten). Jag vet vad sånt gör mot andra lag, som är med och konkurrerar i toppen. Då tänkte jag att det här kan gå vägen.
Det gjorde det. Men det har varit en lång väg tillbaka. 27 år närmare bestämt.
Andreas Thomsson, Wiklunds assisterande, skrattade när han tittade på de segerrusiga spelarna i omklädningsrummet, berättade sedan för mig om ett speciellt samtal:
- Det var 2004, när vi satt ned med Putte Carlsson (djurgårdsprofilen) och diskuterade framtiden. Han sa att det tar fem år att bygga ett allsvenskt lag. Där kan man säga att han hade väldigt rätt, Putte.
Laget är byggt för allsvenskan, men inte nödvändigtvis för att hänga kvar. Därtill krävs troligen ett antal förstärkningar. Godtrogen som jag är tar jag ordförande Jan Svensson på orden och litar på att ÅFF inte kommer att ta några ekonomiska risker a`la IFK Norrköping.
Många av dem som tagit upp laget i allsvenskan ska också ingå i startelvan i vårens allsvenska premiär. En förening som ÅFF kan aldrig lyckas tack vare ekonomiska muskler, eftersom man inte har några. I stället ska man oavsett serietillhörighet bygga laget som i år, på en stor grupptrygghet, föreningskänsla och moral. Sådant som för många värvningar snabbt kan slå sönder.
Mina första råd är att ge Thomas Olsson i Göteborg ett erbjudande han inte kan motstå, som spelar mer på hans klubbkänsla än hans ekonomiska intressen, och sedan förlänga med Kristian Bergström. Hans kontrakt gällde bara i superettan, så där krävs omförhandling.
Det var kul när jag, strax efter att han omfamnats av Ralf Edström och Jane Björck, frågade Pligg om hans egen säsong, och han klarsynt och härligt rakt sa:
- Klart som fan det varit bra. Jag måste vara nöjd. Det ska vi alla vara.
Om nytt kontrakt sa han:
- Vi får se var det landar, men visst lockar det att ha representerat ÅFF i alla serier från division 3 till allsvenskan.
Gör ÅFF som vanligt, värvar rätt och förståndigt, kan säsongens medgång fortsätta länge till, långt in på 2010 och den allsvenska säsongen.
Men det är då det - nu låter vi hela Åtvidaberg festa tills de tröttnar.