Äntligen.
Sverige är i fotbollens EM-slutspel.
Det tog sin tid. Den som sökte spänning fick sitt och tvivlarna hade länge en frostig afton på nationalstadion i Solna. Råsunda är ingen varm plats i november och svensk landslagsfotboll är inte direkt något värmepaket för dagen.
Men det fixade sig.
Alla var glada.
Själv fasar jag. Jag applåderar förstås Lars Lagerbäcks resa genom fem stora mästerskap - ja, fyra så här långt - men han har nu biljett även till Österrike/Schweiz på försommaren.
Jag fasar för att Lars-Åke Lagrell är så till sig i byxorna efter EM-kvaltriumfen att han omgående skriver ett nytt kontrakt med förbundskapten Lagerbäck även över VM.
Allt för många förbundskaptener har stannat allt för länge.
Georg "Åby" Ericson och Tommy Svensson är bara två namn i högen ur fotbollshistorien av förbundskaptener som överlevde sig själva och handbollen hade Bengan Johansson som hankade sig kvar allt för länge. Listan skulle kunna göras mycket längre.
Det är inget elakt mot Lagerbäck, men landslagsåret 2007 har visat att han inte har så mycket kvar att ge.
En sån här dag kan det nog kännas märkligt att jag ger förbundskaptenen på käften, men det är i glädjens stund man kan kosta på sig att även visa lite av baksidan på ständig framgång, att guldbyxorna är på väg av för Lagerbäck också. Självgodheten har börjat ta över.
Kan det bli finare än att lägga av på topp? Alltid bli ihågkommen som den tränare som tog Sverige till fem raka mästerskap, vilket bara varit två förbundskaptener förunnat tidigare i Europa.
I vilket fall behöver svensk fotboll en ny röst och kanske lite större hjärtlighet.
Det var ingen smärtfri kväll för de svenska spelarna före nattens firande.
Visst tändes hoppet snabbt. Och det var anfallsduon som Lagerbäck ratade mot Spanien som slog till. Efter 38 sekunder. Zlatan Ibrahimovic stod för förspelet, Marcus Allbäck för målet. Allbäcks sjätte EM-kvalmål, bäst i klassen förstås.
Samma Allbäck som förbundskaptenen ratade i startelvan mot Spanien. Att han har haft så svårt att hålla isär en målskytt och killar som Markus Rosenberg och Rada Prica.
Lyckligtvis är Allbäck helylle, en kille som snabbt skakat av sig upprepade förnedringar och levererar när han väl får chansen. Lagerbäck har mycket att tacka Marcus för.
Ett snabbt ledningsmål gav inte hjärta och hjärna, glöd och energi, snarare gick luften ur svenskarna. Kvitteringen kom inte direkt oväntat, men ovälkommet. Råsunda är som sagt ingen varm plats i november och när frosten började söka sig in under långkalsongerna var det kylslaget runt hela Stadion. Spelet var dåligt, publiken missnöjd.
Nu fixade Kim Källström segern. Det var det bästa han gjorde i matchen.
Zlatan var behållningen. Roade på små ytor, på stora ytor, med läckra framspelningar och oväntade klacksparkar. Men än en gång blev han utan mål. Jag börjar lida med stackarn.
Fredrik Ljungbergs andra halvlek och Anders Svenssons defensiv var annars de få värmekällorna den här kvällen hade att bjuda. Förutom segern, avancemanget till EM-slutspelet i Schweiz/Österrike, förstås.
Och dit kommer inte England. Undrar hur Sven-Göran Eriksson funderar idag?
Å andra sidan har jag svårt att se ett stappligt försvar, ett magert mittfält och Zlatan göra EM-sommaren 2008 till något minnesvärt avsnitt i den svenska fotbollshistorian.