Portugal? Javisst. Sverige är inte klart för EM-slutspelet, men man är nära. Riktigt, riktigt, nära. Jag tror inte publiken på nationalstadion Råsunda riktigt fattade det, inte ens när svenskarna snurrade som mest med polackerna, inte ens när Sverige gjorde 1--0, eller 2--0, eller 3--0 begrep man.
Det var tyst, pinsamt tyst.
Kanske var det chocken. 35 000 på läktarna chockade över ett svenskt spel som vi inte sett på hemmaplan på mången god dag.
Som vid 1--0, Anders Svenssons riktiga kanon som hade förflyttat målvakten Jerzy Dudek till Gröna Lund om han kommit i vägen.
Det är några kilometer dit från Råsunda.
Jag räknade till sex svenskar i anfallet som föregick målet.
Förstå om folk blir chockade, förstå om folk blir tysta av häpnad. Sex man samtidigt i ett svenskt anfall, när hände det senast? Har det hänt tidigare med Lars Lagerbäck och Tommy Söderberg som förbundskaptener?
Ändå känns det lite snopet. Det borde ha varit ett herrans oväsen runt Råsunda. Den nationalistiska yran borde ha stått i full blom. Precis som den gången i Rålambshovsparken när svenskarna kom hem från VM i USA 1994 med sina bronsmedaljer.
Underkänt för publiken, alltså.
Sverige var värt ett bättre stöd. Det var i alla fall länge sedan jag satt på Råsunda så nöjd och tittade på svensk landslagsfotboll. Det var kul, det var underhållande och inte minst: Sverige tog ett rejält kliv mot EM-slutspelet i Portugal nästa år.
Matchen mot Polen kallades ödesmatch i försnacket. Det var lite av att vinna eller försvinna för bägge lagen. Ett scenario som lätt ger destruktiv och ointressant fotboll, ett scenario som tidigare fått förbundskaptenerna Lars-Tommy att satsa på sina "springare" och sätta fotbollsspelarna på bänken.
Så blev det inte alls.
Fredrik Ljungberg sprang som aldrig tidigare, Anders Svensson lirade boll som under VM och Mikael Nilsson som fick chansen i stället för skadade Andreas Andersson visade direkt att han ville vara med.
Dessutom var Erik Edman strålande som vänsterback. En vänsterfotad vänsterback har Lars-Tommy skrikit efter i många år och så fanns han så nära utan att ha fått chansen.
Blindhet kan vara otäck.
Sverige hade en period i första halvleken som fick mig att tro på tomten. Plötsligt var där inte bara Marcus Allbäck och Mattias Jonson i anfallet. Jag såg Andreas Jakobsson och Johan Mjällby sticka fram och då var redan Erik Edman, Anders Svensson och Fredrik Ljungberg där.
Jag förstår om publiken var chockad.
Det känns ändå lite frustrerande att inte veta om svenskarna verkligen var så bra eller om polackerna hade ett lika risigt lag som San Marino.
Var det svenskarna som gjorde Polen dåligt, var det svenskarna som fick polackerna att slå bort åttio procent av sina passningar, var det det svenska försvarsspelet som bara bjöd in polackerna till två ströchanser som egentligen inte oroade den svenske målvakten Andreas Isaksson speciellt mycket?
Hypotetiska frågor, men det är lätt att efter 3--0 mot Polen tro på något bättre än det i verkligheten är.
Vad jag däremot är säker på är att vi bjöds på tre underbara mål. Anders Svenssons första mål var en sån där riktig rackarrökare. Men inte bara det, målet föregicks av underbart spel. Olof Mellberg en rak boll till Ljungberg på högerkanten, full fart på Ljungberg som sökte Mattias Jonson vid bortre stolpen, men bollen stoppade på vägen och hittade rakt ut till Anders som fick fullträff.
Anders Svensson som petades ur start-elvan mot San Marino var het. Han frispelade även Marcus Allbäck till 2--0, och gjorde själv sitt andra mål med en frispark från cirka 30 meter.
Anders var het. Ljungberg var het, lite för het och tyvärr lite divig när han slänger sig för ingenting och ständigt tar strid mot domarna. I går var det nära rött kort. Försvaret var helt igenom stabilt och Jonson och Allbäck jobbade kopiöst framåt, Jonson hade det dock svårare än senast mot San Marino.
Det finns mycket att säga om Lars-Tommy. Men en sån här kväll är det mesta förlåtet.
Föresten, med en statistik av 25 EM- och VM-kvalmatcher utan förlust och 42--5 i målskillnad kanske de har haft rätt hela tiden.
Kanske, bara.