Vad är det egentligen som driver en att klättra upp tio meter i en stolpe och sedan kasta sig ett par meter framåt och försöka fånga en trapets?
Jag vet inte, men gissar att svaret handlar om äventyr.
Eller kittlingen av äventyr.
Det lite farliga.
Och på Vildmarks- och äventyrsmässan i Sollentuna den gångna helgen var stolphoppet farligast.
I alla fall det som såg farligast ut.
Det som krävde mod.
Det som inte var för den höjdrädde.
Det som mest påminde om tivoli och den där typen av attraktioner som får de tålmodiga att köa i timmar för att göra något som sedan tar ett par sekunder att utföra.
Stolpen var ditplacerad av Äventyrarna, Gästrikland, som har Sveriges längsta äventyrsbana i Högbo utanför Sandviken där 15 olika hinder väntar på sina "offer".
-- Vi vänder oss till företag, föreningar, skolor, alla, sa Tobbe Hägglund från Äventyrarna.
Först ut, eller upp, på mässan i Sollentuna var 13-årige Pontus Gidlund. Kanske var det för att han kommer från Gävle och kände samhörighet men de andra gästrikarna. Hur som helst så spände han fast sig i säkerhetslinorna, klättrade uppför stolpen, ställde sig upp, och kastade sig ut.
Väl nere igen sa han:
-- Det var läskigt. Jag fick en liten chock när jag hoppade. Men det var jättekul.
Andre man upp var Robert Ström från Mo-tala.
-- Jag gillar verkligen att vara ute i naturen. Jag var ute vid Hålberget norr om Motala för någon vecka sedan och byggde mig en hydda och sov över, berättade Robert som var i Stockholm och hälsade på kompisen Marcus Eklund, från Motala han också, men nu studerande på Polishögskolan.
-- Jag ska inte hoppa, jag stöttar Robban, sa Marcus.
Robert klättrade upp och ropade ner:
-- Marcus! I högerfickan på min jacka har jag . . .
Marcus fyllde blixtsnabbt i:
-- Ett testamente.
-- Nej, en engångskamera, sa Robert.
Pär Andersson från Äventyrarna log och stod beredd att hålla mot i linorna när 25-årige Robert där uppe var färdig att kasta sig ut. Stolphopp går nämligen ut på att från stolpen kasta sig ut och försöka få fatt i en trapets placerad två och en halv meter framför hopparen.
-- Kom igen bara, ropade Pär.
Och Robert Ström han hoppade. Långt. Så långt att han nådde trapetsen. Som brast.
Då var det allt tur att han hängde i säkerhetslinor.
-- Vet du vad. Den där trapetsen är bara en morot för att man verkligen ska våga hoppa, sa Pär.
En som också vågade sig på att hoppa var Terese Wågbrant från Mjölby. Terese går andra året på samhällsprogrammet på Kungshögaskolan i Mjölby. Men hon läser också en turistkurs och det var därför hon och de andra på kursen var på mässan.
-- Jag vill pröva allt, sa Terese och slog runt ordentligt.
Det gjorde hon när hon testade en repstege som var mer än svår att klättra på. Den som klättrade för snabbt och stegade på som vanligt slog runt. Som Terese.
Mässan var uppdelad i tre hallar. Likt andra mässor översvämmades även vildmarksmässan av kläder och prylar. Det var bara det att här var de anpassade till ämnet. Vildmark och äventyr. Jakt och fiske dominerade i en hall. Varhelst man såg stod fiskedon som spön i backen.
Kungshögaeleverna Terese Wågbrant och Ewa Wellenstam kastade loss ordentligt och provfiskade i en bassäng medan Pernilla Mileteg och Martina Fransson tittade på.
I en annan hall visade det ena länet efter det andra upp lite av vad som finns i äventyrsväg just där. För åskådarna blev det som korta besök Sverige runt.
-- Ganska kul att vara här, bättre än att vara i skolan i alla fall, sa Ida Lindahl och Amanda Bennich från Kungshögaskolan.
De skulle gärna jobba med turism i framtiden, sa de. Fast helst utomlands.
Peter Bjurenstedt från Stockholm håller på att ta jägarexamen. För honom var ett besök på mässan en självklarhet. Han hade sonen Leo med sig och tillsammans kikade de på en hel del. Kikare bland annat.
Barnen hade för övrigt för första gången en egen avdelning på vildmarksmässan. Kanske var det höjdpunkten i årets upplaga. För säg det barn som inte vill klappa en iller eller veta hur älgens bajs ser ut.
Eller bygga fågelholkar av trä, och egna små djur av kottar och piprensare. Och får man sedan tälja med knivar och skjuta med blåsrör och pilbåge, ja då når man också som barn den där kittlingen av det lite farliga.
Precis som det ska vara på en vildmarks- och äventyrsmässa.