ISHOCKEY, ELITSERIEN
Södertälje 2
Linköpings HC 1
-- Man kan inte vinna några matcher när man bara försvarar sig. Vi skapade ju knappt en målchans, sa LHC-forwarden Stefan Pettersson.
Förlust, 1--2 (1--0, 0--0, 0--2), i Scaniarinken kändes som en smäll rakt i solar plexus.
Det gjorde ont.
-- Vi skulle behöva vinna någ-ra matcher i rad för att få upp självförtroendet. Men vad ska man göra? Det är bara att bryta ihop och komma igen. Det är nästan halva serien kvar, sa Pettersson i ett försök att hitta något positivt.
Han lyckades inget vidare.
Glädjen efter vinsten mot Färjestad i tisdags blev kortvarig. LHC tappade både spel och poäng, föll igen och hamnade allt tydligare under det streck som till kvalserien bär.
-- Vi skulle spela tillknäppt och avvaktande. Men att det skulle bli så här passivt var inte meningen. Spelarna sa att de kände sig tunga i benen, men det mesta sitter nog i huvudena. Just nu är det mycket psykologi det handlar om, sa Mats Weiderstål, LHC-tränaren.
Hur orolig är du?
-- Vi har spelat dåligt en längre tid, det ser inte alls bra ut i tabellen och ingen av oss kan nonchalera det läge vi hamnat i. Men jag är mer orolig för andra saker, som kärnkraftsolyckor och vad som händer med ozonlagret.
Mycket stod på spel i Scaniarinken och det märktes tydligt. Två lag i näst intill desperat behov av poäng om en plats ovanför kvalstrecket.
Båda lagen storsatsade inför säsongen för att nå slutspel. Båda lagen satsade på tunga, dyra värvningar av namnkunniga spelare. Båda lagen fick massor av rubriker och tips i förhandssnacket.
Båda lagen har hittills gått sämre än väntat.
Mats Weiderstål suckade och sa:
-- Det var inte direkt två heta lag som möttes. Det var ångestfyllt, krampaktigt och knappt en passning rätt på 14 power play. Både vi och Södertälje lade oss väl sju-åtta mil om gränsen för att inte göra några misstag.
-- Problemet var att vi aldrig fick någon fart på skridskorna, vilket i sin tur gjorde att vi åkte på en massa utvisningar. Spelet blev hämmat och frustrerat, sa Weiderstål.
Ingen kan påstå annat än att SSK-segern var rättvis, även om det tog mer än två perioder innan avgörandet kom.
Trots underläge, 10--29, i skottstatistiken ledde LHC med 1--0 och hade ändå förhållandevis god kontroll på läget.
Vackert var det inte - men effektivt.
Så långt.
Men på bara några minuter i början av tredje perioden vände det.
Med Mikael Håkanson utvisad satte Antti Törmänen ur halvdan vinkel kvitteringen. Strax därefter tog sig hemmalaget också förbi efter mål av dittills osynlige Peter Larsson.
-- Med tanke på hur stressat Södertälje var borde vi naturligtvis ha fått med oss åtminstone en poäng. Men vi hade inget eget spel och fick inte till mycket framåt, sa Stefan Pettersson.
Egentligen var det ganska typiskt att enda fullträffen kom när Fredrik Emvall i mitten av första perioden sköt från mittzon (!).
På något märkligt sätt lyckades landslagsmålvakten Rolf Wanhainen undvika att komma i vägen för pucken.
Mikael Sandberg, målvakten, fick pris som bäste LHC-spelare och det var inte fel. Thomas Johansson och Andreas Pihl var bästa backpar och bland forwards slet ovannämnde Emvall starkt och var nyttig inte minst i numerära underlägen.
Vad i övrigt var, var mörker.
Både Martin Knold och Mikael von der Geest tvingades dessutom utgå på grund av skador.
-- Det här börjar nästan likna sagan om tio små negerpojkar, sa Mats Weiderstål och suckade.
Igen.
Publiksiffran
2 721 åskådare - i elitserien och i en hall som tar tre gånger så mycket. Då är det inte utan att det känns lite öde.