Visst lönar det sig att ryta och skälla!
IFK Skövde lommade in i omklädningsrummet i pausen i Challenge Cup-finalen som en skock förlorare.
Ut kom de med röda örsnibbar och segerglöd i blicken.
Sedan gjorde de vad inget svenskt lag förmått. De vann cupen.
Segervissa Dunkerque från Frankrike begrep aldrig vad som hände.
Svenskarna, som låg under med fyra mål och inte hade lyckats göra mål själva på 14 minuter tog plötsligt kommandot.
Det blev 27-24 (11-14) och svensk seger i Challenge Cup. Kanske den av Europacuperna som har lägst status, men ändå - inget svenskt lag har lyckats vinna förr.
Och ska man vara ärlig så det länge ut som om inte Skövde skulle lyckas de heller.
Avslutningen på första halvleken var bedrövlig. Då var det läge för en utskällning.
I pausen sade Mattias Gustafsson ifrån, berättar Rasmus Wremer, 22 år och sju mål i finalen.
Gustafsson är lagkapten, har sett det mesta och vet när det är dags att koppla på det barska tonläget.
Det han sa nu var inget för känsliga öron. Däremot var det precis vad Skövdespelarna behövde.
Gunnar Blombäck, tränaren som heller inte bryr sig om de försiktiga formuleringarna när han är missnöjd, skällde också.
Attitydförändringen gjorde susen. Att fransmännens isländske skyttekung Robert Oskarsson fick en smäll på axeln och försvann totalt ur matchbilden gjorde inte läget sämre för Skövde.
Oskarsson var före paus het som en av hemöns källor. Efter smällen var han mer åt glaciärhållet.
Inte ens när han skulle slå en straff lyckades islänningen göra mål.
Oskarsson gick bara och tänkte på sin onda axel, konstaterade Bengt Johansson, svensk förbundskapten.
Skövde, som före paus spritt bollar kring sig på ett sätt som gjorde hemmafansen förtvivlade, fick plötsligt attackerna att stämma.
Samtidigt klev målvakten Marcus Lindblad fram som matchhjälte.
Söndag kväll är det träning igen - på tisdag möts Skövde och Redbergslid i tredje SM-semifinalen i bäst av fem.