Sebastian besöker återkommande familjen i Väderstad. Träningen består då mest av löpning och gympass.
När många av oss längtar efter vår och värme är det fortfarande snö och skidåkning som gäller för 18-åriga Sebastian Fransson. Han bor numera i Torsby där han går på skidskyttegymnasiet. När vi träffas är han ledig och hemma hos sin familj i Väderstad där han växte upp.
– Det är skönt att vara hemma lite då och då. Det kan bli lite ensamt ibland i min etta i Torsby när man ska äta eller se på tv själv.
Sebastian tävlar fortfarande för Boxholm-Ekeby Skidklubb. Det hela började med att han spelade pojkfotboll i Väderstad. Några av kompisarna åkte skidor i Boxholmsklubben, sjuårige Sebastian blev nyfiken och bestämde sig för att haka på och testa.
– Jag följde med och tyckte att det var kul.
När började du med skidskytte?
– Något år senare när jag var 8-9 år. Det var en helg i Nässjö där man kunde prova på skidskytte och jag fastnade direkt för sporten.
Sebastian fortsatte träna skidskytte i Boxholm-Ekeby Skidklubb. När snön försvann blev det rullskidor och löpning med skytte. Det gick bra i de tävlingar han deltog och när det var dags för att söka till gymnasiet blev det Torsbys skidskyttegymnasie.
Är det inte väldigt tuff konkurrens för att bli antagen till Torsby?
– Jo, det året jag sökte tog de in tre killar och tre tjejer, så det är de bästa som kommer in.
Varför lyckades du komma in?
– Jag hade gjort bra ifrån mig på tävlingar. Jag fick även åka dit och göra olika tester och intervjuer.
Det har gått fortsatt bra för Sebastian i tävlingar och senast tog han ett brons i junior-SM efter ett bragdlopp i jaktstarten.
– Jag kom på 14:e plats i loppet innan och var både arg, förbannad och besviken. Det ska egentligen inte vara möjligt att köra upp sig från fjortonde till tredje plats men allt stämde i det loppet.
Trots den fina placeringen finns det ändå lite besvikelse i Sebastians röst när han berättar om SM. Han hade gärna velat komma med i juniorlandslaget och åka till VM i Kazakstan.
– Det är bara två som blir uttagna och killarna som fick åka är jätteduktiga.
Vill du fortsätta satsa på att försöka komma med i landslaget?
– Ja, det är mitt mål, det ser jag ser framför mig när jag är ute och springer i ösregnet. I framtiden är mitt mål att komma med i seniorlandslaget och köra i världscupen.
För att nå den yttersta eliten är det mycket träning och hårda pass som gäller, även för Sebastian. Och all träning har gett resultat.
– Tidigare har skyttet varit min styrka men denna säsong är det min skidåkning som har utvecklats mest, det är tack vare den jag vann bronset i SM.
Alla som följer skidåkning och skidskytte vet hur viktigt det är med rätt valla. Sebastian har hjälp av sin pappa Anders som sköter den delen.
– Mina föräldrar är mina största sponsorer och de är med när jag tävlar och det är min pappa som vallar.
Så du skyller inte på den som vallar om det går dåligt?
– Nej, det är svårt att veta om det är dålig vallning eller dålig skidåkning, pappa är en duktig vallare.
Snart blir det uppehåll i träningen, vilket Sebastian tycker ska bli lite skönt. Då hinner han att hänga ännu mer med sina kompisar i Torsby.
Sebastian var även en duktig fotbollsspelare och kan ibland sakna den sporten.
Hur är det med annat än träning och skola?
– Ett av mina stora intressen är golf, så det försöker jag hinna med. Ibland kan jag även sakna att spela fotboll, men jag valde skidskytte så nu satsar jag allt på den sporten.