– Jag hade ångest dagarna innan loppet. Då undrade man hur det skulle bli. men det var trevligt. Tur att det inte var så kallt, sade Stefan Bengtsson från Sya skidklubb.
48-årige Bengtsson bor i Vikingstad och Vasaloppet har blivit en del av livet. Nio gånger har han genomfört det nu.
Nu blev det sämre tid den här gången, men han tog sin bästa placering.
– Det var bra. Snöigt, men jag hade bra skidor.
Hade du hjälp med vallningen?
– Nej, det fixade jag själv, log Bengtsson i målfållan.
Arvid Mohlin från Linköping kör för Syas broderklubb, Vreta SoMK, som också har konstsnöanläggning. Mohlin kom i mål med ett tjockt lager is på hakan i sitt glesa skägg. Han var också lycklig i målet. Efter en riktigt tung resa genom Dalarna.
– Ja före Evertsberg och före Eldris var man ju redo att ta livet av sig, om du förstår vad jag menar. Men nu mår jag bättre, beskriver Arvid som åkte loppet för andra gången.
Vad fick dig att må bättre?
– Socker.
Arvid Mohlin vittnade om den fina gemenskapen i spåret. Visst finns det de som stressar, men hjälpsamheten är övervägande.
– Alla snackar med varandra, det är jättebra gemenskap, säger Arvid Mohlin.
52-årige Mikael Kulanko från Halmstad är lite som Syas veteran Carina Hammarstrand. Det räcker inte med ett lopp på nio mil. Alla loppen ska åkas.
Kulanko har under sex år samlat in 600 000 kronor till Världens barn genom att varje år åka samtliga tio lopp i Vasaloppets vintervecka. De flesta har han gjort i Stålmannendräkt, men nu på söndagen kom han i mål i Mora i vanliga skidkläder.
– Nattvasan är tuffast, säger Mikael som även springer och cyklar Vasaloppet på sommaren.
Varför har du gjort det här?
– Jag vill testa min förmåga, både mentalt och fysiskt. Sedan vill man ju ha ett syfte med det man gör, säger Kulanko som cyklade Halmstad-Stockholm i fjol och då passerade Motala där nästa klassikerlopp, Vätternrundan, nu genomförs i sommar.