César blev förälskad i snö

Sen ska han ta tillbaka världsrekordet på rullskidor, komma till OS i Peking och bli svensk medborgare.

César Augusto Baena Sierraalta från Venezuela är i Norrköping för att hämta sina vinterdäck. Han tar sig också tid för en äggmacka med ansjovis och ett träningspass på rullskidorna.

Nattens blötsnö har smält undan. Kvar ligger ett fuktigt dis över flygfältet där Münchenplanet ska leta sig ner genom det grå om några timmar.

På Arkösundsvägens nygrusade cykelbana stakar sig "Jaguaren" fram med kraftfulla stavtag. Den här dagen nöjer hans sig med en kortis till Ljunga och tillbaka.

Det här är berättelsen om en 32-åring från Caracas som blev förälskad i snö.

Fotografiet med pappa på längdskidor i Kanada födde en dröm. Den kom att ta honom till de största skidtävlingarna och 45 länder. Med tiden har han lärt sig prata spanska, tyska, engelska och svenska.

– Jag tänker mig som en lax som simmar mot strömmen. Jag följer inte strömmen, lovar han muntert i sorlet vid elvakaffet.

Som au pair i Tyskland lärde han sig åka i konstsnöspår och under de tolv senaste åren har han åkt skidor världen runt.

– Det är mitt jobb, min huvudsysselsättning. Längdskidåkning är min specialitet.

Han berättar om VM i Liberec 2009, Oslo 2011, Val di Fiemme 2013, Falun 2015 och Lahtis 2017.

César har tävlat med världsstjärnorna, men kommit långt efter Marcus Hellner, Johan Olsson, Peter Northug och Johannes Høsflot Klæbo.Och även efter åkarna från exotiska skidländer som Indien, Kenya och Peru.

Han blev aldrig snabbast.

I stället skulle han åka längst – på rullskidor.

2012 gav han sig iväg från Stockholm norrut mot Åre, in i Norge via Lillehammer till målgången vid Holmenkollen, 5 juli, Venezuelas nationaldag.

220 slitsamma mil på 57 dagar, med stopp bara för att sova.

Det toppade han med att senare åka 246 mil.

Han fick vara stolt över sitt Guiness Rekord, till fransmannen Gerard Proteau åkte 278,34 mil, från Oslo till Gretz-Armainvilliers i Frankrike.

– Det är inte jobbigt. För jag vet hur man gör, vilka detaljer som krävs för att få rekordet godkänt och jag har förbättrat min träning för att bränna mera fett än kolhydrater för att inte bli så trött. Då behövs mindre energi.

För att kunna ta tillbaka rekordet måste han först bli fast anställd i sportbutiken i södra Stockholm och få en ekonomisk trygghet.

Sedan ska han åka över 300 mil och han vill passera genom Norrköping för att gå i mål vid riksdagshuset i Stockholm.

– För att visa att Sverige ska ha vinter-OS 2026. Det måste bli Sverige som arrangerar. Jag tänker på natten. Jag kan inte sova, den drömmen är där hela tiden.

Genom en kompis i Stockholm fick han tips om en lägenhet i Norrköping. Här stannade han i fem månader.

I somras jobbade han som servitör på restaurang i Söderköping och han jobbade på hotell i Norrköping.

– Jag känner mig trygg här. Många känner igen mig när jag kommer på rullskidorna. Jag känner mig som en invånare här. Jag bor i Stockholm nu, men jag vill inte lämna Norrköping. Jag vill fortfarande kopplas med Norrköping, ett jättebra ställe att träna. Jag tänker komma tillbaka ibland.

Nu sitter skidåkaren från Venezuela på ett kafé i Norrköping och berättar om förälskelsen med skogen i Orsa. Om sina nattliga upplevelser i månbelysta skidspår i Dalarna.

– Klockan tre, fyra på natten. Det var min upplevelse i de nydragna spåren. Det spelade ingen roll vilka kläder jag hade. Jag var ett med naturen och kommunicerade med skogen. Jag hälsade på träden och djuren som inte syntes. Energin var så hög. En otrolig upplevelse i vasaloppspåren. Jag vill bli svensk medborgare så jag har rätt använda skogen så länge jag vill. Det är bra snö, bra miljö, bra luft.

Alla åren på skidor, för Venezuela, har givetvis kostat mycket pengar. De har han fått från landets sportministerie, fram till 2016.

– Då sa de ge mig 2 000 dollar under bordet ska du få pengarna. Jag sa nej. De hotade med att jag kunde skadas av någon motorcykel när jag var ute och tränade.

Han stod emot.

Nu jobbar han i en sportbutik.

– Jag betalar skatt och boende. Men jag behöver pengar och sponsorer så jag kan köpa hjälm och handskar.

Längd-VM i Seefeld, Österrike 2019 kommer han att missa. I och med att han har lämnat in en asylansökan får han inte lämna Sverige innan beslutet tagits.

– Jag blir inte ledsen. För mig är det jätteviktigt att få tävla och hitta en annan lösning. Alpina VM i Åre i februari. Jag har ingen riktigt kunskap om nivån i storslalom. Men jag var med vid OS i Sotji som volontär och ledare, då tränade jag slalom med längdskidåkningsskidor, berättar han och skrattar gott.

– Det blir lättare med alpina skidor. Det är en annan grej. Det är något jag vill prova. Storslalomkvalet 15 februari i Åre.

Totalt räknar han ihop 33 träningsdagar i backarna. I Nya Zeeland, Australien, Tjeckien, Tyskland, Sverige, Norge och Finland.

– Jag blir bättre och bättre. Målet är att inte ramla. Det spelar ingen roll hur lång tid det tar. I början blir man lite rädd. Rullskidorna har hjälpt mig, där är det asfalt. Det är farligare och man skadar sig ofta. I backarna är det is eller snö och man har hjälm och skydd.

– När jag känner backarna är jag inte rädd. Jag har lärt mig av att åka rullskidor i backarna i Nya Zeeland utan broms, svarar han och skrattar.

När han klarat backarna i Åre och tagit tillbaka rullskidrekordet hägrar ett nytt längdskid-VM i tyska Oberstdorf 2021.

– Och OS i Peking 2022, i längd. Eller, vi får se. Haha. Det är ett stort mål.

– Viktigast för mig är att bli svensk medborgare, så mitt liv kan lugna sig, så jag kan åka rullskidor och längdskidor utan ha bråttom.

Om än hemlängtan till moderlandet svalnat med åren talar han sig varm om världens högsta vattenfall, Angelfallen i Venezuela.

– Man måste komma dit. Otroligt. Fantastisk energi. Glöm huvudstaden, kom och se själv. Vatten kommer från himlen, en kilometer. Otroligt.

César har samlat och spridit intryck under sin världsresa på skidor. I Australien blev han vid ett tillfälle våldsam mot sin hyresvärd.

– Jag är jättepacifist och slår inte folk i ansiktet annars. Jag var arg. När man inte möter respekt och värdighet var det det riktiga att göra.

Han sprang till skogs, men greps av polis. Följden blev fem timmar i tre olika fängelser och sedan blev han frigiven.

– Du måste skriva att jag tackar Birgitta Borström i Mora, min brors dotters gammelmormor. Hon har stöttat mig så mycket och hjälpt mig med allt, säger César Baena innan han stakar ner mot diset vid Arkösundsvägen.