I långloppscupen tävlar Linnea Johansson för Team Lager 157 men hennes klubb är alltjämt Linköpings SK. "Det är inte så vanligt att det finns toppåkare härifrån. Så det är rätt kul", säger Linnea Johansson.
Men vi måste börja med de där ryktena kring skidåkarnas kost.
Jag har hört rykten om ris och sylt till frukost. Stämmer det verkligen?
– Haha! Du har faktiskt helt rätt. När det är långlopp så vill vi få i oss så mycket kolhydrater vi bara kan. Protein och fett behövs inte på samma sätt så därför är det godis, ris och sylt till frukost, men också till lunch och middag.
Kul?
– Inte så värst. Men mellan loppen äter vi rätt normalt, fast mycket, säger Linköping SK:s och Team Lager 157:s Linnea Johansson.
23-åringen är född och uppvuxen i Hjulsbro, Linköping. Högst troligt finns det få 23-åringar som kan Åbysäckens skidspår bättre än henne.
– Jag åkte nog mitt första mer seriösa lopp som tioåring. Men i och med att jag har bott här tills jag började gymnasiet så har det ju blivit en hel del vintrar när man åkt massa femhundrametersslingor här.
Likt motionsspåren i Hackefors så har Linneas karriär gått både upp och ned.
–Jag tror att min bästa placering på USM är sjua och det är kanske inte så det står ut precis. Jag trodde länge att jag inte skulle kunna leva på skidåkningen.
"Jag gick skidgymnasiet i Torsby. För att komma in där så krävs att man gör interjvuer och styrketester.Testerna är rätt så tuffa, det är chins, dips och en brutalbänk. Jättetuff magövning. Jag klarade bara en chin, men gjorde 35 brutalbänk. Och det var ju rätt bra", ler Johansson.
För efter skidgymnasiet i Värmland saknade skidkarriären lite riktning.
– Jag visste väl inte riktigt hur jag skulle satsa där och då men pappa tyckte att jag skulle söka till Lager 157:s ungdomsteam. Jag trodde inte att jag skulle komma in, men det gjorde jag och första året fick jag testa på att köra långlopp vilket var skitkul.
Kändes det långt?
– Jovars. Men samtidigt så ändras perspektiven på vad som är långt ju mer man tränar. Om tre timmar var långt förut så är det sju timmar som känns långt numer.
En rörd Linnea Johansson tog hem segern i Nordenskiöldsloppet (220 kilometer): "Jag har inte fattat hur långt det var. Det är rätt så extremt även för oss och det tog flera veckor att återhämta sig. Säg så här. Jag och vi som kör det här kanske inte är helt normala", ler Johansson.
Inför stundande säsong är Johansson rankad som 25:a i världen. Men en åttondeplacering i vårens Vasalopp skvallrar om att potentialen finns för att krypa närmre världseliten.
– I år vill jag komma topp fem i Vasaloppet. Och sen att jag i de övriga loppen kan vara med och fajtas ännu mer i toppen. Om fem år vill jag vinna Vasaloppet.
Traditionella världscupen?
– Det är inte mitt fokus men skulle jag bli uttagen så skulle jag inte tacka nej. Samtidigt så är det många som blivit bra på traditionell åkning av långlopp och om ett par år är det VM i Falun, säger Linnea som bor just i Falun.
– Jag är rätt bra på (klassiska) mördarbacken, skämtar Linnea.
Nu? Siktet inställt på 14:e december. Då drar Ski Classics igång.
"Jag jobbar lite timmar på Intersport i Falun men det är mest under vår och sommar. Annars lever jag ju min dröm", säger Johansson.
Linnea Johansson i Åbysäckens motionsspår.