Anders Södergren drog i nästan tre mil. Över mållinjen åkte han jämsides med klubbkompisen Mathias Fredriksson.
För första gången sedan 1963 delades guldet på SM-tremilen.
Vi bestämde oss att dela på segern när det var en mil kvar. Man måste spara på krafterna, det blir många lopp under veckan, sade Anders Södergren.
Efter fem kilometers sällskapsresa i början av loppet stack de båda Östersundsåkarna i från sina medtävlare.
Med Anders Södergren i täten ökade paret tempot och drog i från sekund för sekund. Det förföljande tåget tunnades ut efterhand och till slut var det Åsarnas Mats Larsson som kunde vinna matchen om bronset, slagen med 1.38 av de båda guldvinnarna.
Fem av de sex femkilometersvarven såg precis likadana ut: Södergren drog. Fredriksson hängde på.
På andra och tredje varvet hade jag fullt sjå att överleva. Om inte skidorna varit så fantastiskt bra hade jag fått släppa, konstaterade Mathias Fredriksson.
Så småningom återvände hans krafter. På det fjärde varvet erbjöd han sig till och med att hjälpa till med farthållningen.
Men Anders sa att han trivdes bra där framme. Och jag var nöjd med att ligga bakom.
Det var på det näst sista varvet paret bestämde sig för att åka jämsides över mållinjen.
Det var ingen lätt inledning längdåkarna fick på SM-veckan i Skellefteå. Med termometern på nollstrecket och snöyra i luften hade vallapersonalen ett ovanligt knepigt jobb på premiärdistansen.
Både Södergren och Fredriksson hade enbart lovord för vad de åstadkom. I stället för fästvalla var skidorna behandlade med sandpapper.
Det här var första gången jag tävlade på ruggade skidor. De var perfekta, berömde Anders Södergren.
I deras kölvatten kunde Åsarnas Mats Larsson på den sista kilometern gå i från klubbkompisen Fredrik Persson och IFK Umeås Jörgen Brink och knipa bronset, hans andra för säsongen.
Även på jaktstarten i Nässjö tidigare i vinter blev det brons.
Det här är jättestort för mig. Jag körde vad jag hade i den sista backen före mål och det höll ända in, sade Mats Larsson.