Visserligen gick första kvarten som jag tippade, Skellefteå vann i förlängning, men LHC stod upp på ett mycket bättre sätt än jag trodde.
Så ryck upp er alla hängiga LHC-supportrar, det finns gott hopp om en vändning i den här matchserien.
Alltid kul att komma upp till Norrland på hockey. Som hockeyvän känns det alltid som att komma hem. Här tänker och pratar alla hockey. Fotboll och annat kan de hålls med i Fjollträsk, om ni ursäktar en liten generalisering.
Synd bara att stämningen i Skellefteå Kraft arena aldrig nådde slutspelsextasen. Förutom vid hemmamålen var det riktigt lugnt bland de 4 781 på läktarna, som en vanlig match.
Matchen var värd mer. Det var öppet, chansrikt och fysiskt. När även LHC-arna tacklade, vilket faktiskt hände (underbart att se, Johan Andersson!), ja då var det riktigt underhållande.
LHC hade en fart som jag bara sett periodvis under säsongen och det verkade som de alla hade sett HV71-AIK i måndags och inspirerats av Solnagängets arbetsinsats.
Att det till sist blev förlust är inte så mycket att säga om. Det är ingen skam att förlora i Skellefteå. Så länge man vinner i Cloetta center vill säga. Förlust på torsdag och läget är däremot högst prekärt. Det LHC behöver göra är att vinna sina hemmatcher och ta en av fyra matcher i Skellefteå. Nu är en chans förbrukad, men tre återstår.
Det viktigaste är att nollställa. Se vad som gjordes bra, vad som kan göras bättre och sedan nollställa.
Bland spelarna njöt jag mest av Adam Larsson och Magnus Johansson. En blivande världsback och en av elitseriens bästa genom tiderna. Båda som bäst när det gäller som mest, så som de största alltid är. Jag fattar inte hur Larsson, med den auktoriteten, fysiken och spelskickligheten, kan vara endast 18 år.
För oss som följt Magnus Johanssons karriär var det högst förutsägbart att han skulle leda laget när slutspelet drog igång. Så har det alltid varit. I slutspelet kan jag bara se Viktor Fasth, AIK-målvakten, vara lika viktig för sitt lag. De är spelarna som inte får gå sönder om deras lag ska lyckas.
***
I de jämnaste slutspelsserierna är det oftast stjärnorna som avgör.
SAIK-stjärnorna Joakim Lindström och Mikko Lehtonen gjorde ingen toppmatch men ändå det som förväntades av dem, nämligen mål.
På torsdag krävs det att LHC:s stjärnor Jan Hlavac och Jaroslav Hlinka gör detsamma.
***
Målvakterna Fredrik Norrena och Andreas Hadelöv svarade för varsin miss vid första stolpen men var annars bra.
Jag gillade det lugn Norrena visade upp.
Det bådar gott för LHC.
***