I säsongens viktigaste match hittills misslyckades LHC med allt det.
Det blev förlust, 1-3 i femte SM-kvartsfinalen, efter start som hade allt en mardrömsstart ska ha, inklusive en målvaktstavla av Fredrik Norrena, så lik Tommy Salos i OS 2002 att den skulle kunna tas för försök till förfalskning.
Att vara målvakt är och har alltid varit ett kamikazeuppdrag. Konstigt nog är det just det målvakterna tycker är tjusningen med rollen. För förutom missen var Norrena bra, men när han tappade in Yared Hagos 2-0 spelade det mindre roll, i praktiken ingen eftersom kollegan på andra sidan, Andreas Hadelöv, inte gjorde några misstag alls. Han var rinkens kung, räddade 38 av 39 LHC-skott.
Efter fjärde matchen skrev jag att det kändes som någon av målvakterna kommer avgöra det här nu.
Det blev Hadelöv.
När jag nu sitter här i ett folktomt Skellefteå Kraft arena och ser kioskborden tömmas, tv-kablarna rullas in och lamporna släckas, så känner jag starkt att det 3-2-övertag Hadelövs storspel skapat kommer räcka för seger i matchserien.
Det övertag LHC hade efter tredje matchen, då de vann i sudden här uppe, och då jag trodde så starkt på laget, förlorades fullständigt när man i fjärde matchen med dunder och brak föll i Anders Forsbergs grishockeyfälla.
LHC gjorde ingen dålig match offensivt. Man skapade massor mer eller mindre farliga chanser, men med Hadelöv ständigt i vägen och ett eget vidöppet försvar så fanns det ingen tröst i det.
Hur göra nu för att vända på det här? Därom tvista de lärde. Eller i alla fall de som hör av sig till mig.
Efter fjärde kvarten, den LHC förlorade med 0-1 och där publiken i Cloetta center var väldigt tyst, fick jag mejl från Hans som tycker att jag ställer för stora krav på publiken, att den ska orka heja även när det spelas dåligt och inte görs några mål.
Kanske det, jag bara jämför med andra arenor runt om i landet. Där hejas det i med- och motgång.
I går eftermiddag ringde sedan Marie-Louise, en LHC-supporter, som tycker hennes publik är alldeles för lam. Hon bad mig elda på massorna inför fredagens match, den sjätte, se till så att de som kommer verkligen hejar.
Nu till mitt svar på vad som måste göras för att till börja med få till en sjunde kvartsfinal:
LHC måste komma ut desperata, vara hetare i varje närkamp och stressa de orutinerade SAIK-backarna sönder och samman. Det är enda vägen till seger. Publiken måste i sin tur få taket att lyfta i Cloetta center. Få nerverna i blåtröjorna att försvinna, få dem att känna stödet i stället för rädslan att förlora.
Ska bli spännande att se hur Linköping klarar av ett så utsatt läge.
Till sist för er som undrar: Jodå, LHC:s Jaroslav Hlinka vek ned sig även denna gång, hans 24:e slutspelsmatch i LHC.
Alla som trodde något annat räcker upp en hand.