Det fullkomligt myllrade av simmare och funktionärer i vårsolen i Tinnerbäcksbadet på lördagseftermiddagen. Filbyter cup lockade 440 deltagare från 27 klubbar som tillsammans gjorde 3100 starter under helgen.
16-årige Mattias Grynning, talangen från hemmaklubben Lass, kom upp ur vattnet som fyra efter 400 meter frisim. Och log med hela ansiktet.
– Personbästa i långbana med cirka fyra sekunder. Jag är chockad! Vi tränar hårt just nu och jag borde inte vara så snabb. Hur ska det här sluta på J–SM när jag är toppad?
En berättigad fråga från en kille med en skön inställning.
Förklaringen till framgången säger han ligger i att han flyttade upp i elitgruppen för tre veckor sedan. Det innebär mera mjölksyraträning och dessutom en mental puff i rätt riktning.
– Ja, så känner jag, man tar i mer automatiskt bara av att få vara med.
Mattias har simmat i åtta-nio år och tackar faktiskt skolan och Corren för det.
– Vi vann skolsimmet när jag gick i ettan och då fick jag vara med i Corren. Jag tycket att det var kul.
Och hur är det nu?
– Haha! Både att simma och bli intervjuad är kul fortfarande.
Numera hårdsatsar Mattias och får beröm för utvecklingen av tränare Niclas Larsson.
– Vi har tränat på att disponera om loppen taktiskt så att han har krafter kvar även i slutet och det fungerar bra.
Talangen räknar in åtta eller nio träningspass i veckan. Två av dem tidigt på morgonen, innan skolan.
Jobbigt?
– Ja, fast det är kul att kunna skryta om att man tränar tidigt. Kompisarna säger att de aldrig skulle orka och en del tycker nog att jag är lite konstig.
Jobbigt eller inte – träningen ger resultat. För ett par veckor sedan kvalade Mattias alltså in till J-SM för första gången. Han ska simma 200 fjäril, 800 frisim och 400 medley.
– Det är en speciell känsla och det ska bli kul att visa vad man går för tillsammans med de stora grabbarna, säger han.
Till SM i Sundsvall första veckan i juli åker förstås också Oscar Ekström från Lass. För honom är Filbyter cup mest en rutintävling.
– Jag har varit med i alla år så det är klart att jag ska vara här, säger han. Det är första utetävlingen och det känns alltid lite halvknackigt innan man vänjer sig vid kylan.
Han är inte i någon vidare form, enligt egen utsago, men det är helt i sin ordning.
– Jag har ingen anledning att vara snabb just nu.
Hur många grenar han ställer upp i i Filbyter är en smula oklart.
– Oj... nio kanske? Jag försöker att inte tänka på det. Jag är glad om jag tar tre segrar.
En av dem kom på 200 meter rygg på lördagen.
– Jag trodde att jag skulle vara snabbare, men jag vann i alla fall. Tur det, det hade inte varit kul annars!