Ålder är en relativ sak. I de flesta kretsar hade 23-åriga Vilma Ekström räknats som en ungdom, med sina bästa år långt framför sig, och även om så fortfarande är fallet så är det annorlunda inom simningen.
Vi träffas under SM-veckan i Borås i början på juli, där hon är bland de största medaljhoppen som Linköpings Allmänna Simsällskap har att komma med. Och bland de äldsta.
– Det har gått snabbt. För några år sen var jag med på SM och då var jag minstingen som fick vara med de stora simmarna, och nu är jag plötsligt äldst, säger Vilma Ekström och skrattar.
Den 19 augusti befinner hon sig i Taipei, Taiwan för att tävla i sommar-Universiaden, det som beskrivs som högskolevärldens motsvarighet till Olympiska spelen.
Hela året har Ekström sett fram emot och tränat för det.
– Jättesvårt att säga hur mina chanser ser ut där borta. Jag vet inte hur jag ligger till. Men hoppas så klart på att gå vidare till semifinaler och finaler, men det får vi ta när vi är där. Jag ska göra mitt bästa bara, säger hon.
Mer ansträngd än så är inte hennes relation till simningen – trots att hon tävlar på absolut elitnivå.
Hon har vunnit det mesta som hon haft möjlighet att vinna. Har simmat EM-semifinal och vunnit SM-medaljer i samtliga valörer.
– De senaste tre åren har verkligen gått jättefort. Jag har tagit stora kliv framåt, gått från att bara delta i SM-finaler till att börja ta medaljer. Helt plötsligt small det bara till. Nu är nästa steg att kvala in till fler internationella tävlingar, säger Ekström.
Vid sidan av simningen studerar hon till lärare på förskolenivå fram till årskurs tre. Fastän hon lägger ned upp emot 23 timmar i veckan på simningen, exklusive fys- och gymträning, har hon lyckats få livspusslet att gå ihop.
– Om man ska lägga ned så många timmar måste man verkligen ha motivationen för det. Annars går det inte att prestera och bli bättre, menar hon.
En vändpunkt kom när huvudtränaren Niklas Larsson klev in i Lass för några år sedan. Han lade direkt om Vilmas träning för att fokusera mest på hennes paradgren, bröstsimningen, och det gav direkt resultat.
– Jag fick ett större sug då. Jag vill alltid utvecklas och tycker det har blivit jättekul att simma nu. Det finns ingen press att jag måste gå och träna, utan jag vill göra det.
Det låter som att det inte alltid har varit så?– Nej, det var lite jobbigt där ett tag. Jag gick mest runt och tränade utan att tycka det var kul.
Hon konfronteras ofta med dilemmat att antingen satsa hundra procent på simningen – eller noll procent.
– Det är svårt att kombinera simningen med något annat. Men nu när jag pluggar funkar det bra. Jag känner att jag hittat en tillvaro där jag hinner med allt, säger Ekström.
I din ålder, är man i slutet eller i början av simkarriären då?– Jag vet faktiskt inte, det är väldigt olika från person till person. Så länge jag kan plugga och simma samtidigt funkar det, men man klarar sig sällan på bara simningen. Den biten gör det svårt att hålla en lång karriär, tyvärr. Men just nu känner jag mig sugen på att fortsätta ett tag till.
OS 2020 närmar sig. Kan det vara något?– Min tränare och jag pratade lite kort om det – eller det var mest han som pratade, haha – men jag känner mest att jag vill simma just nu, och sen får vi se. Man siktar alltid på OS men det kan hända så mycket på vägen. Men om jag har kvar känslan jag har nu kan jag nog simma i tre år till.
Det vet vi: Tre år kan innebära en enorm utveckling, om vi går efter Vilma Ekströms klocka.