Ett stilla sorl fyller simhallen medan barn och ungdomar börjar röra sig hemåt. Vid bassängen är det en tryckande hetta och i den hettan har Oscar Ekström, 27, spenderat timmar av hård träning. Men nu är det sex år sedan Oscar senast tävlade och efter år med sjukdomar jobbar han i dag som slaktare.
– Jag är ju lite jaktintresserad och man ska ta vara på det vilda köttet, säger han.
Oscar beskrivs tidigt som en supertalang och redan som 15-åring vinner han 2010 SM-guld på 1500 meter frisim. Detta trots att han innan tävlingen brottats med körtelfeber och andra sjukdomar, något som för Oscar är ett återkommande inslag under hela karriären.
– Det är jobbigt när du tränar upp dig och sen förlorar all din träning och tvingas börja om igen, berättar han och fortsätter:
– Jag skulle ju varit bättre på att lyssna på min kropp och ta 1-2 dagar extra istället för att gå tillbaka för tidigt.
Trots idoga sjukdomsproblem vägrar Oscar ge upp och i bassängen skördar han även stora framgångar internationellt när han 2012 tar brons på junior-EM. Och 2014 är året då Oscar får det mesta att stämma. Han blir uttagen till senior-EM och vinner SM-guld på 200 meter fritt där han också slår svenskt rekord. Tack vare det blir han del av SOK:s topp och talangsatsning och får ekonomisk hjälp med träning och rådgivning.
– Det är ju väldigt viktigt för en atlet att få ett sådant stöd och det var absolut ett kvitto på att man gjort något rätt.
Oscars stora mål är OS i Rio och efter fyra SM-guld 2015 finns det ingenting som tyder på något annat, åtminstone inte på ytan. Men i det tysta börjar kampen mot sjukdomarna tära på måendet och han tar beslutet att ta timeout från idrotten.
– Jag kände att det inte skulle räcka till OS och det blev bara för mycket, så jag gick in i väggen.
Kom depressionen plötsligt eller mer smygande?
– Det kom nog mer smygande, var väl att jag ignorerade det först, men också att jag själv målade upp mörker, så det blir väl så att man gör det värre själv.
Under en lång period plågas Oscar av depression och under tiden är han borta från simningen och passar därför på att spendera tid med de vänner som fått stå i skuggan av simningen. För att hitta lugnet spenderar han mycket tid i naturen och tack vare hjälp från familj och också från SOK börjar han må bättre.
– Med hjälp av familj och vänner gick det till slut bra och jag försökte tänka framåt så mycket som möjligt.
I takt med att måendet blir bättre börjar också tankarna på en eventuell comeback. Men av de tankarna blir det intet då han än en gång, får problem med hälsan. Nu är det magen som börjar krångla och med symtom som blodiga spyor börjar Oscar ana oråd.
– Jag kunde inte äta ordentligt så jag började tappa mycket muskelmassa och det gör ju att man blir svag mentalt.
Efter en gastroskopi hittar läkarna cancer i magsäckens vävnad och Oscar tvingas till operation. Resultatet av den blir dock inte alls vad Oscar hoppas på och han plågas av oron över att cancern ska sprida sig. Med tanke på pandemins grepp om världen spenderar Oscar det mesta av tiden hemma och han tackar sin familj för att de fanns där när det var som värst.
– Vissa stunder har man velat ge upp, men sen har det alltid varit någon som rycker i huvudet och säger "skärp till dig", så de har varit guld under den här tiden.
I september 2021 gör Oscar sin andra operation som blir betydligt mer lyckad. Och efter att testerna han gjort under hösten visat goda resultat har han nu börjat gå tillbaka till ett normalt liv och i dag mår han efter omständigheterna bra.
– Det är ju en omställning att börja leva som vanligt, men det är ju dumt att klaga.
På grund av alla sjukdomar har Oscar jobbat sparsamt, men sedan en månad tillbaka jobbar han heltid på ett slakteri. Vidare planerar han även att börja simträna igen och nu har han börjat se positivt på framtiden.
– Nu ser jag fram emot att kunna jobba och komma igång med livet igen.
Det som skulle bli en timeout från simningen har med tiden vuxit fram till ett avslut på karriären och är det något Oscar kan ångra så är det att han inte fortsatte längre med simningen.
– Har väl kommit nu i efterhand att jag ångrat det, men det kanske var rätt val också, det är svårt att säga.
Hur långt hade du kunnat komma om du hade fortsatt?
– Ja, OS-final i alla fall, nu får man drömma lite, men jag var ju på god väg.