Efter en kvart med 26-åringen under SM-simningarna i Linköping lämnar du intervjun med två tankar: jag hade kunnat skriva en bok och det måste vara topp fem av lättpratade idrottare som man stött på genom åren.
Var ska man börja liksom?
Med risken att få simma i bajsvatten i Paris? Med den där kaninen som han hela tiden jagar? Med tankarna att ”livet är så fruktansvärt kort om man ser till hur länge det har funnits liv på denna planet”?
Nej, det måste bli med alla motgångar.
Det där med att kasta sig i skitigt vatten får vi återkomma till.
Under flera år har han drabbats av osannolikt många sjukdomar och skador. I december 2020 låg han nedsövd i respirator efter att ha drabbats av en elakartad halsinfektion. Han har haft flera svängar covid-19, hade ett långt uppehåll på grund av överträning och har missat mästerskap efter en olycka med en golfbil.
För att nu nämna något.
Sveriges mest otursförföljda idrottare?
Han säger det själv.
– Jag vill ju egentligen inte leva upp till det, men med allt som hänt är jag väl det. Häromkvällen satt vi på hotellet och jag lutade mig mot väggen nära två stora, öppna fönster en massa våningar upp. Då skrek tränaren att ”vad gör du, Victor? Är det någon som inte ska leka med döden så är det du”.
– Om någon blir sjuk, påkörd eller bryter en arm eller ett ben inför OS så är det jag, säger Victor Johansson.
Han ler när han säger det.
Nu väntar snart OS i Paris och Johansson reser till franska huvudstaden för att omfamna den stora festen.
– Det är bara simning. Jag älskar att jaga mina drömmar och för mig betyder det mer än någonsin, men 2020 låg jag i respirator och kunde lika gärna ha strukit med. Vad fan spelar simningen då för roll? Häromdagen läste jag i tidningen om en dödsolycka i Jönköping. En 24-årig grabb på motorcykel. Två år yngre än jag. Det ska inte vara så. Det ger perspektiv. Det här är inte allt.
Med allt som hänt: hur ofta har du tänkt tanken att lägga av?
– Jag har fått skit efter skit kastat på mig, men när jag var i respirator…jag är inte religiös eller tror på någon högre makt, men där kände jag att nu är det färdigt. Nu håller jag på att dö. Ska jag lägga av nu eller?
– Hade vi inte haft den sjukvård som vi har hade jag inte suttit här nu. Jag hittade vägen tillbaka till simningen och till glädjen. Sedan dess har jag inte tänkt tanken. Folk säger ”ta i trä”, jag säger ”kom bara”.
Han vet inte hur många gånger han lagt sig i sängen, tittat upp i taket och funderat över vad som kommer sen.
– Nu då? Vad ska jag göra nu? Vad är nästa mål? Jag älskar resan och har nog lite svårt att stanna upp. Jag vill fånga kaninen, men när jag väl fångat den vet jag inte vad jag ska göra med den. Är det inte ungefär så som Jokern uttrycker det i en av Batmanfilmerna?
– Nu är det Paris och sen är det bara fyra år till Los Angeles 2028.
Är du med då?
– Självklart.
En av snackisarna inför Paris-OS är hur det har satsats miljarder på att rena vattnet i Seine för att kunna arrangera triathlon och öppet vatten-simning i floden under OS. Men det hänger på att inget plötsligt regnoväder dyker upp inför spelen och spolar ut nytt bajsvatten på olympierna.
– Jag hoppas verkligen att det går att genomföra. Tänk vilken känsla att simma inför en massa publik genom staden. Det blir en kul show. Öppet vatten är speciellt. Du ser nästan ingenting och det är som slagsmål och sparkar under vattnet, säger Victor Johansson.
Det kan bli skitigt.
– Ja, det ska bli skitkul.