Doften av klor sticker i näsan i simhallens café och in genom entrén kommer Katarina Eckerberg Olsson. Hennes energi tar över hela rummet och entusiasmen och drivet som finns i hennes kropp går inte att missa.
– Jaså, du sitter där bakom. Jag såg dig inte, säger hon och slår sig till slut ner framför mig med ett leende.
Hon börjar berätta om när hon själv var aktiv med simningen under en kort period, men till slut fastnade för en annan sport.
– Jag simmade i tre–fyra år, men det var en del åkande och blev lite för mycket för mig. Jag fastnade istället för längdskidor och blev distriktsmästare i stafett och har åkt fyra Vasalopp som vuxen. Men jag har egentligen älskat all idrott och alla aktiviteter sedan jag var liten. Mina föräldrar var med och startade idrottsföreningen ute i Bankekind på sjuttiotalet. Eftersom jag växte upp med det har jag och min bror varit delaktiga i föreningslivet sedan dess, säger Katarina Eckerberg Olsson.
Det var först när hon fick barn som hon blev delaktig i Lass. Främst på grund av att sonen Daniel Olsson simmade, och han är nu en av de framgångsrika elitsimmarna i föreningen.
– Det är tack vare sonen som jag kom i kontakt med föreningen. Jag var först engagerad som förälder. Det var någon som sa: ”Men du kan ju prata, då kan du vara speaker”, och sedan blev jag det. Jag utbildade mig till distriktsfunktionär, vilket gjorde att jag även kunde vara tävlingsledare. Det gjorde att jag blev mer insatt och fick frågan om jag ville vara med i styrelsen. Först var jag vice ordförande och ett halvår senare blev jag ordförande.
Vad är det som gör att du har det här drivet?– Jag är engagerad i allt, det kan du även fråga min chef på jobbet om, säger Eckerberg och skrattar.
– Jag är sådan som person. Jag tycker det är roligt att kunna bidra med min del. Framför allt tycker jag det är kul att kunna bidra med min ledarroll och drivs av att kunna ge föreningens alla olika medlemmar möjligheter. Jag vill kunna ge det jag fick som barn till andra nu, och då blir man lätt en eldsjäl. Jag är jätteengagerad i simskolorna, breddverksamheten men även elitverksamheten.
Det lyser från Katarinas ögon när hon berättar om de olika tävlingarna hon har varit delaktig i under åren som gått.
– Jag hjälper ofta till på mindre tävlingar där barnen får simma på tvären i bassängen. Det är jätteroligt att se när de får sina medaljer och diplom. De kan simma på helt fel sätt, men det gör ingenting. De får starta och gå i mål på sina villkor, säger hon med ett stort leende och fortsätter:
– Lika häftigt är det att vara funktionär, som jag var nu på SM i Jönköping. Det är roligt med både högt och lågt.
Men det är inte bara inom Lass hon är en stor eldsjäl. Eckerberg Olsson är även vice ordförande i det Östsvenska simförbundet.
– Lass är en stor förening och i vårt distrikt är det just vi och Jönköping som är störst. Jag tycker det behövs representanter från de större föreningarna i styrelsen.
Ett av de stora projekten som hon är engagerad i nu är bygget av den nya simhallen i Linköping. Där är hon tillsammans med andra i föreningen en stöttning för kommunen och ger tips och råd för att simhallen ska bli en plats som passar alla – gammal som ung, bredd och elit.
– Vi hjälper till med det vi är bra på och stöttar kommunen i hur simhallen ska byggas för att fungera för alla. Vi har möten med Hans Mayer i kommunen som är den tekniskt kunniga. Jag måste lyfta fram att han är en fantastisk tjänsteman, han tar reda på allt som han behöver veta och vi har en jättebra dialog.
Men det är med en bekymmersrynka i pannan som hon pratar om de olika förslagen för hur simhallen ska utformas.
– Vi hoppas att det blir det beslutet som togs 2012 av kommunen med en 50– och 25-meters bassäng och även en hoppbassäng där man kan ha undervattensrugby i botten, säger Eckerberg Olsson.
Och fortsätter, efter en stunds betänketid.
– Vi är jätteoroade över att design och utseendet med arkitektur får kosta istället för att göra simhallen praktisk. Det har kommit in ett förslag om att man vill ta bort 25-meters bassängen och sätta ihop den med en hoppbassäng, precis som det är i simhallen nu. Det är ingen av de sporterna som är aktiva i simhallen för tillfället som är speciellt glada över det förslaget.
Några ungdomar springer in i simhallen och ljudnivån blir högre. Katarina höjer rösten för att få fram sitt budskap, och det märks att frågan om simhallen är något hon verkligen vill ska nå ut till allmänheten.
– Allting handlar om pengar och det förstår vi. Men vi oroar oss otroligt mycket för Linköping kommuns invånare. Det blir inte så mycket vattenyta som vi behöver om man säger ja till förslaget om att ta bort 25-metersbassängen. Det är viktigt för oss att alla kan få lära sig simma, att familjer kan komma hit med sina barn och ha roligt i vattnet, spontanidrottande, motionssimning och även föreningsliv. Samtidigt ökar antalet människor med utländskt ursprung i vår kommun – och många är inte simkunniga. Det gör att det krävs ännu mer vattenyta för att kunna ha undervisning. Vi hoppas verkligen att det blir en bra simhall, men det finns lite orosmoment, säger hon och tittar ut i tomma intet.
Samtidigt som Katarina är en passionerad eldsjäl har hon också ett heltidsjobb på Saab. Den stora frågan är därför – hur orkar du?
– Det är så otroligt roligt. Så enkelt är det. Samtidigt har jag en förstående chef som låter mig anpassa mitt schema och planera min tid så den passar både jobbet och mitt engagemang kring Lass.
Hur ser din roll ut i föreningen om fem år, om du får drömma?– Jag vet faktiskt inte om jag är ordförande då. Det beror på medlemmarna. Jag vill vara ordförande så länge jag känner ett driv. Jag vill inte ha den rollen bara för att. Jag vill vara där om föreningens medlemmar anser att det är jag som fortfarande kan bidra. Känner jag eller medlemmarna att jag inte ger någonting till föreningen så vill inte jag stå i vägen för en vidare utveckling, det är jag väldigt tydlig med.
Till sist, vad betyder priset för dig?– Det betyder att det är några som tycker det jag gör är bra. Jag får ett bevis på att det jag tror på är det andra som också tror på. Framför allt får jag ett ännu större driv till att fortsätta. Det var som någon sa: ”Det är ju kul att du får ett pris för en gångs skull, du brukar ju bara springa runt och dela ut priser till andra”, avslutar Eckerberg Olsson och skrattar.