Frölanders nya utmaning

– SVT har ringt i flera år och frågat om jag lagt av. I år hade jag inga ursäkter, säger han.

Den fantastiska karriären – med OS-guldet i Sydney 2000 som given höjdpunkt – tog slut efter ett sjätte raka (!) olympiskt spel, i London förra sommaren.

Men ändå inte.

Nu tillfälligt tillbaka i bassängen för att hjälpa Linköping till SM-medaljer i Halmstad.

Det började med silver på 50 m fjäril på torsdagen.

Trots att han egentligen lagt av.

– Jag hade verkligen ingen aning om hur kroppen skulle reagera. Det hade kunnat bli precis vad som helst, även om jag förstod att 50 meter nog skulle funka. Men 100? Det kan ta helt stopp och göra fruktansvärt ont när du inte är tillräckligt tränad, säger han.

Hur mycket tränar du nu?

– Väldigt lite.

Säkert?

– Ja, jag försöker hitta en kul träningsform. I simning kan jag bara bli sämre. Det är roligare att få den där kicken när du går från att vara dålig till att bli bättre. Just nu är jag inne på crossfit, submission wrestling och lite sånt.

Bara två svenska herrar (Johannes Skagius och Simon Sjödin) har klarat de i och för sig stenhårda kraven för sommarens VM och framtidsutsikterna är ärligt talat inget vidare.

Lars Frölander och Stefan Nystrand lämnade stora hål efter sig.

– Man har väl sett vartåt det varit på väg. Det kommer att ta tid innan vi når stora framgångar igen. Men egentligen är det fascinerande att ett så litet land fått fram så många stjärnor.

Vad är förklaringen till att vi tappat så mycket mark?

– Utvecklingen har gått fort och i många länder har det allt blivit mer professionellt. Heltidsanställda tränare, terapeuter, dietister och allt vad det är. I varje klubb. I Sverige ska varje tränare vara expert på alla områden. Det går inte. Det är omöjligt.

– Resurserna är en förklaring. Sen gäller det att få talangerna att vara kvar i simningen också.

Det senaste året har mest ägnats åt diverse föreläsningsuppdrag och ett projekt som presenteras i höst. Tillsammans med bland andra Sarah Sjöström och ovannämnde Nystrand ska han stimulera och motivera svensk ungdomssimning.

Många idrottare får det jobbigt när rampljuset slocknar. Är du rädd för tomheten?

– Nej, jag har ändå haft en ganska avslappnad känsla de senaste tio åren. Men klart att det blir en stor omställning. 30 år som simmare, 20 år i landslaget, är inget du bara sopar under mattan. Jag förstår att många har problem med övergången och i bland kan man känna att ”fan, vad roligt det skulle vara att vara i riktigt bra form igen”. Du får försöka hitta nya saker som ger kickar i livet.

Snart kan 39-åringen också bli mästarnas mästare.

Inspelning i höst för att visas i tv under våren.

– SVT har ringt i flera år och frågat om jag lagt av. I år hade jag inga ursäkter. Nästa år hade kanske passat bättre med tanke på projektet, men de övertalade mig.

– Det ska bli kul. Jag gillar programmet och det är roliga inslag från tävlingarna. När man väl är där vill man så klart vara kvar så länge man kan. Tyvärr är jag inget vidare på att springa, säger Lars Frölander.

Han får hoppas på många vattenlekar.