Jeanna minns och satsar mot OS

Redan vid förra mötet sa hon att hennes idrottsdröm var att vinna ett OS. Drömmer inte alla idrottare om det, frågade hon. Nu ser hon lite annorlunda på ett eventuellt OS-deltagande.

– Det är klart att jag är ett ganska stort kliv närmare ett OS nu än jag var då som 17-åring och OS är absolut ett mål. Men det behöver inte bli just Rio. Det lär ju komma flera OS senare.

Vi träffas på Segersta gård i Bålsta, nordost om Enköping där östgötska Jeanna från Slaka hamnade 2008. Här driver hon egen verksamhet med hästutbildning och här fungerar hon som mentor för att talangfulla ungdomar i Sällskapet Segersta sportryttare skall kunna utvecklas i sin idrott.

– Det är otroligt bra möjligheter här, säger Jeanna efter ett av dagens många träningspass.

Hon rider mellan sju och tio hästar om dagen och kan omöjligen sköta alla själv. Hon har två anställda, skötaren/stallchefen Nathalie Holm och hjälpryttaren Julia Gustafsson.

Efter ett träningspass tar vi en kopp kaffe tillsammans i sadelkammaren. Jeannas svarta hund Bettan gör oss sällskap. En korsning fransk bulldog/borderterrier.

Vad betyder OS-satsningen Ride to Rio för dig?

– Den har verkligen gett mig möjlighet att åka ut på större tävlingar och gjorde att jag förra året kunde åka på allt jag fick åka på. Jag tävlade i Frankrike, i Tyskland, Polen, Falsterbo, Globen.

Den sistnämnda tävlingen minns hon särskilt. Dels för att det gick så bra, dels för att det var en dröm som förverkligades.

– När jag kom ut från ritten på Globen så bara grät jag. Det var så bra. Men det handlade väl också om att jag haft som dröm sen jag var liten om att få rida på Globen, och så sitter massor av åskådare där och har samma dröm.

När gråter du annars?

– När jag blir utmattad. När det har varit väldigt mycket runt omkring och det blir lite för mycket av allting.

Om du får säga det själv, vad är din styrka som ryttare?

– Min envishet, jag har kämpaglöd, jag är flitig. Och det mentala. Jag är ganska bra på att prestera när det blir tävlingar och gäller som mest.

Är du aldrig nervös?

– Jo, lite nervositet känner jag. Men det är inför en tävling, det kan till och med vara långt före. Men när jag sitter upp på hästen försvinner den känslan.

Vad är det bästa i din sport?

– Den otroliga utveckling man kan se i varenda häst.

Vad har varit det sämsta då?

– Kylan i kalla ridhus och stall.

Det behöver hon inte vara rädd för på Segersta där såväl ridhus som stall är varma – och snygga. Där vi sitter och läppjar på vårt kaffe är det riktigt mysigt.bland flätade korgar med allehanda ridattiraljer. Jeanna har tagit på sin rosa mössa och tar upp Bettan i knäet och gosar lite. Jag frågar Jeanna om Östergötland. Hon har ju bott här och har tävlat för både Mjölby ridklubb och Mantorpsryttarna. Kontakten har hon kvar och hon är till exempel kompis med Correns ridbloggare Lotta Esping. Jeannas föräldrar bor i Vikingstad.

Men när du var liten bodde ni i Slaka?

– Ja. Vid Åsdymlingen. Himla roligt namn. Men det tänkte man inte på då när man bodde där. Dymlingen. Ha.

På grund av pappas jobb flyttade familjen till Skåne några år. Och de har också bott i Oslo. Jeanna bodde i Uppsala när hon pluggade till civilingenjör. Något hon aldrig har jobbat som.

– Nej, det blev inte så. Ungefär samtidigt som jag blev färdig startade jag egen verksamhet.

Rider man sju till tio hästar om dagen kan det hända att kroppen tar lite stryk. Det vet Jeanna.

– Jag blir lite trött i nacke och axlar och behöver massage. Jag ska få det senare i dag.

Kanske tränar hon utan häst också. Hon gillar att springa och på Segersta finns även tillgång till gym. Jeanna Högberg håller sig i form, men säger att det är på tävlingsbanan hon trivs allra bäst. Och den härliga känslan när det hon övat och gnott på under flera månader verkligen fungerar.

– Att sitta i en magisk passage. Känna euforin över att det har gått så bra. Då är det som bäst.

Säger Sverigefemman i dressyr och ser lycklig ut.