Pernilla Wibergs sagolika karriär avslutades på lördagen i Sälen.
Till den stora publikens jubel hade hon för dagen bytt ut tävlingsdräkten mot en Sverigedräkt.
Efter målgång föll hon på knä och kysste snön.
Det kändes naturligt att göra sista åket i Lindvallen. Det var här jag som fyraåring gjorde mina första åk, berättar Wiberg.
Att hon valde att åka i Sverigedräkten bestämde hon i påskas.
Jag ville göra något utöver det vanliga och då kom vi på den här idén. Jag brukar ha dräkten bland annat vid midsommar, säger hon.
Pernilla Wiberg gör ingen hemlighet av att hon tycker det ska bli skönt att leva som hon uttrycker det "som en vanlig svensk" och skaffa familj och barn.
Men några större planer inför sommaren har hon ännu inte.
Nästa vecka ska jag vara i Idre. Sen får vi se. Det finns många vänner och bekanta som jag hoppas hinna hälsa på, säger hon.
Det hon helst kommer ihåg från sin sagolika karriär är VM-guldet i storslalom 1991.
Största besvikelse var när hon petades ur det svenska landslaget.
Det sitter fortfarande kvar en tagg från den tiden. Det går nog aldrig ur, tror hon.
Utan tvekan kan många svenska tjejer tacka Wiberg för hennes vinnarinstinkt.
Det jag mest kommer att sakna är nog känslan av att få vinna. Det jag minst kommer att sakna är alla resor, säger hon.
Under OS i Salt Lake City blev hon invald i IOK för att tillvarata de aktivas intressen.
Jag är invald på åtta år och första mötet är i juni. Dopingfrågan är väldigt viktig men svår. Straffen är alldeles för lindriga. Det skulle vara livstids avstängning, säger hon.
Tävlingen i Ullabacken i Lindvallen vanns av Ylva Nowén med Claudia Rigler, Nya Zeeland på andra plats och Martina Ertl, Tyskland på tredje plats.
Nowén pratade dock hellre om Pernilla Wiberg än om sin seger.
Jag älskar henne. Hon är min absolut bästa vän även om vi är så olika till sättet. Större egoist än Pernilla inför en tävling finns inte. Ibland kunde jag nästan hata henne för det. Men hon är bäst, fantastisk, sade Nowén.