Det är början av oktober. Hösten har kommit långt i Sälen. Lövträden utefter Västerdal-älven står gula. Och öster om älven kontrasterar de ännu gula åkrarna förföriskt vackert mot barrskogens grönska. Uppe på Östfjället är luften frisk och klar som källvatten, utsikten är långa stunder fantastisk, och en vandring över fjället blir till en minnesrik dag.
Vandring har ökat i popularitet. Vilket märks. Stundtals är det ett myller av folk i rörelse på fjället.
-- Jag tror aldrig jag sett så här mycket folk, säger Göte Johansson från Lidköping.
En del vandrare går långt, andra väljer en kortare färd. I Sälen kan man vandra vår, sommar och höst. Men frågan är om inte hösten är bästa årstiden i vår närmaste fjällvärld.
-- Vi brukar gå i augusti, men det är finare väder nu och så skönt att komma ut, säger Rigmor och Göte Johansson.
De är pensionärer och vana vandrare med massor av vandringar i Österrike bakom sig, men också i Storlien och Sälenfjällen.
-- Vi har varit här med jämna mellanrum sedan 1978. Vi har goda vänner som blev med stuga i Sälen då, och sen har vi fått låna den. På just den här leden är det andra gången vi går, berättar Göte och tittar upp mot fortsättningen på den vandringsväg de påbörjat.
De är på väg från Högfjällshotellet upp mot Östfjällsstugan fyra kilometer bort, på södra Kungsleden.
-- Östfjället är kanske vackrast, men på Storfjället finns det bra leder, säger Rigmor.
De åker till Sälen främst för lättillgängligheten, närheten. De har lite drygt 40 mil till Sälen, en bilresa på cirka fem timmar. Makarna Johansson är vana friluftsmänniskor och har många år med skidåkning i fjällen, med barnen, och vandringar bakom sig. De har också paddlat i Västerdalälven och cyklat med barnbarn utmed Göta kanal.
-- För ett antal år sen såg vi ett äldre par som vandrade, kanske var de i den ålder vi är i dag, och då sa vi: tänk om vi kunde få vara så friska så vi också kunde göra så i den åldern. Och nu är vi här, säger Göte.
Vad är det då som gör just vandring så skönt?
-- Det här fria, den klara luften, tystnaden, säger Rigmor och ser sig omkring.
Det är bara att hålla med. Även om vi bara hunnit två kilometer på vår vandring. Vi är uppe vid Köarskarfjällets vindskydd. Här slutar den handikappvänliga asfaltsbelagda promenadväg vi hittills gått och härifrån tar en rösad led vid.
Till vindskyddet kommer tre tjejer vand-rande för att rasta på sin väg ner från fjället. Tre tyska tjejer.
-- Vi älskar Sverige, säger Heike Hensel och får medhåll av syrran Henrike och Anke Gulde.
Det är andra gången de är i Sälen. I Sverige har de varit många gånger. Särskilt Henrike som till och med har bott här ett halvår för någ-ra år sen och som pratar bra svenska.
-- Min dröm är att flytta hit, säger hon.
Tyskorna som kommer från delstaten Sachsen i östra Tyskland tycker om att vandra i Sverige.
-- Det är vidderna, naturen, ensamheten, avkopplingen, säger de.
-- Jag blir så glad av att komma hit och får nya krafter här, menar Henrike.
Just den här dagen är de extra glada. Heike fyller nämligen år. 28. På morgonen överraskade de andra två med att baka en kaka åt henne i den hyrda stugan nere i Gubbmyren. Sen blev det fjällvandring.
-- Min bästa födelsedag, säger Heike glatt och vänder ansiktet mot skyn och tar ett djupt andetag.
Det finns fler som firar på fjället.
Som Claes och Lena Ivarsson från Hallsberg. Eller rättare sagt deras vandringssällskap som firar att de två gifte sig i Sälens fjällkyrka 21 juni. Och nu när de alla, Lena och hennes två bröder Stig och Anders Wilhelmsson med respektive, är på fjällvandring överraskas brudparet med champagne i Östfjällsstugan.
-- Skål och leve för brudparet, säger Charlotta Kastenholm och så rungar stugan av hurrarop.
Det kan bli trångt i fjällstugan som ligger alldeles intill en av Östfjällstjärnarna och är en skön plats att rasta på.
I stugan finns två bord och flera sittplatser. Där finns även två britsar, och en kamin att elda i. Lite småkalla dagar är det härligt att komma in i värmen. Och de som inte vill in, men ändå stannar för att rasta, de gör i kallt väder upp en eld utanför.
Britt Gustafsson rastar i stugan. Hon bor sedan några år i Sälen och arbetar på en av skidanläggningarna. Det gör även hennes sambo Lars Anjemark, bördig från Lönsboda. Den här dagen har de besök av Britts föräldrar Gunnel och Lennart Gustafsson från Skara. Och då passar det bra med en liten tur på fjället.
Och vad är det bästa med det här besöket?
-- Utsikten, säger Gunnel.
-- Dottern kanske? säger Britt. Och så skrattar de alla fyra.
Gunnel och Lennart är inte vilka söndagsvandrare som helst. De är vana vandrare.
-- Förra sommaren var vi i Val di Gardena i Italien, berättar Lennart som liksom hustrun är med i Lundsbrunn vandrarklubb och som har fullt att göra när han kommer hem till Skara igen.
-- Då ska jag planera för nästa vandring. Vi har nåt hemmavid som vi kallar Kinnemil och som brukar locka mellan 150 och 200 vandrare varje söndag, säger han och orden bara forsar ur honom. Det finns så mycket han vill berätta om vandring och gång.
-- Vi hade SM i gång i somras, säger han och då passar Britt på att berätta att hennes pappa minsann blev nordisk mästare i 70-årsklassen.
Då är det nära att det blir firande en gång till inne i stugan. Och ett grattis blir det åtminstone.
Makarna Bibbi och Hans-Bertil Trygg från Örebro rastar utanför. Även de är vana vand-rare. De har varit ofta i Härjedalen, i Bruksvallarna, Funäsdalen, Tänndalen.
-- Där känner vi oss hemma.
Den här dan har de gått från Gammelgården där de bor över helgen. Efter en stadig frukost tog de södra Kungsleden till Östfjällsstugan. Och nu rastar de. Med räkost på mackan.
Ungefär samtidigt kommer Bertil Johansson och Hans Rehnberg från Skåre utanför Karlstad till stugan. De går in, dricker kaffe och diskuterar kartan.
-- Ska vi ner i dalen där? Fast det är jävligt brant, du, säger Bertil med en penna på kartan.
Bertil har stuga i Tandådalen och Hans i Gilleråsen så det här är inte första gången de är på vandring i fjällen.
-- Att vandra här stärker benen. Och så får man frisk luft, och håller uppe konditionen, säger Bertil.
-- Tyvärr är det lite dåligt med djurlivet här uppe. Men i går såg vi några ripor, berättar Hans.
En del vandrar familjevis. Med barn. Som familjen Tallkvist från Björklinge utanför Uppsala. Jonas och Eva hyr en stuga i Gubbmyren och har med sig Mikaela, 10, och Daniel, 8, samt familjens lilla lejon, Dennis, en hund av rasen Löwchen, på en liten vandring.
-- Lite gnäll blir det väl, säger Jonas med ett leende, men säger att det inte är så jobbigt att ha barn med sig.
Det var nog värre dan före.
-- Då gick vi uppför Gustavsbacken i Lindvallen.
Den backen skulle inte "Ronny och Ragge" klara. Inte i den form de är i den här dan i alla fall. Men de är glada, Ronny Jansson från Kolsva, och Raino Lehikoinen, Köping, när de kommer till Östfjällsstugan och firar rasten med att duka upp för kaffekask.
-- Vi ska vara ute hela dan, säger de med ett skratt och Ronny påstår att de är här för Rainos barmarksträning inför Vasaloppet.
Kanske är det sant, kanske inte. Sant är dock att Östfjällsstugan på två dar i början av oktober får besök av över 100 vandrare.
Alla ser ut att trivas och må bra.
Och det är väl det som är meningen.
Bild: MIKAEL SVENSSON