Alice är en av många från ridskolan i Rappestad som är med på halloweenhoppning (pay & jump). Det blir starter hela dagen, till en början för de små eleverna på lektionshästar och senare under dagen även för ryttare med egna hästar.
Ridskolan i Rappestad har cirka 300 elever i olika åldrar och till den här lite mer lekfulla tävlingen kommer runt 85 startande. Solen skiner så alldeles in genom de stora fönstren i nya ridhuset och kastar ljuskäglor och anordnar skuggspel som bara det är intressant att titta på för en månghövdad publik. Men det är klart att hästar och ryttare tilldrar sig större intresse. Alice Kellander har både mormor, morfar, farmor och farfar på plats.
Spindlar är tydligen populära hemma hos Kellanders i Mantorp. För inte nog att Alice har målat spindelnät i ansiktet och har en skräckinjagande jättespindel högst upp på ridhjälmen. Hennes lillebror Nils flänger dessutom omkring som spindelmannen i stallet – spindelpappan Per ser lite besvärad ut – och hästen Day Dream får finna sig i att Alice och hennes mamma Ninni sätter spindlar på dess rygg och svans. Visserligen av plast, men ändå.
Ture Berger Esping är bara fyra år, men van att röra sig i stallet. Han har varit med mamma Josefin här många gånger och träffat mostrarna Lotta och Sanna. Och mormor och morfar, förstås. Christine och Jan.
CeJis AB som ridskolan heter startades av Christine och hennes döttrar leder numera verksamheten och är instruktörer på ridskolan.
Ture är utstyrd i brun dräkt. En apa är han visst. Med bananskal på huvudet. Han klappar hästen Simon och pratar med den. Som för att lugna den inför den pärs som strax väntar ekipaget.
En häxa kommer in i stallet. Hon säger att hon heter Maja Holgersson.
– Jag ska också rida Day Dream, men lite senare i dag, säger häxan och berättar att hon är en av flera fodervärdar åt just den hästen.
Tre dagar i veckan kommer hon till stallet och tre gånger i veckan är också vad hon tränar ridning. Så hon känner hästen väl.
– Han är snäll. Men lite busig ibland.
Nu är det snart dags för Alice att förflytta sig från stallet till det stora ridhuset hundra meter bort. Tillsammans med mamma har hon gjort upp planer för hur hon ska rida under tävlingen.
– Jag ska trava, styra och vara sträng om Day Dream är lite envis av sig i dag.
– Nja, säger mamma. Du menar att du ska vara bestämd, inte sträng.
– Ja, just det.
Och styra mot rätt hinder, förstås.
Det går jättebra inne på banan. Men så är också mamma Ninni med hela rundan och springer bredvid. Hindren är inte jättehöga, utan ligger på marken. Men när hästen travar över dem skuttar den liksom till en aning så den som sitter i sadeln kan få det lite skumpigt. Men inte Alice som försöker rida lätt. Och lyckas med det nästan varje hinder.
Alla sju i första tävlingsgruppen lyckas bra. Ture är säkerheten själv, Ella Knutsson också. Ja, även Nova Mileteg. Liksom Joline Hagström, Livia Åberg, Isabelle Larsson och Alice.
Efteråt väljer många att fika på kaféet snett ovanför och bakom läktaren. Christine Esping är en av dem som står bakom disken och har fullt upp.
– För några år sen hade vi Hubertusjakt här den här helgen, men det är inte många som vet vad det är längre, så nu har vi i stället halloweenhoppning som alla unga känner till.
Alice vill visa den rosett hon fått för felfri ritt. Den är blå.