Det är mycket i livet som handlar och har handlat om hästar, för 26-åriga Amalia Di Mario. Född i Stockholm, men som levt större delen av sitt liv i Linköping, förutom ett par år i Skåne. Hon får bestämma plats för vårt möte och är inte sen att föreslå Stora Sjögestad i Vreta kloster, intill Vretagymnasiet. Det är där hon har sin häst, åttaåriga Rocco.
– Jag har elever både här och i Skåne och brinner verkligen för att hjälpa andra ryttare, säger Amalia som blev färdig C-tränare förra sommaren, men som haft elever sedan flera år.
Är du annorlunda i din tränarroll än du är som människa?
– Njae, det tror jag inte. Jag försöker vara mig själv.
Hur är du då? Säg tre ord som karaktäriserar dig?
– Engagerad, driven, glad.
Säger hon och skrattar lätt. Vilket gör att vi fortsätter att prata självbilder. Hennes och elevernas, vuxna och barn.
– Ofta är man så negativ om sig själv och ser bara felen. Man måste försöka se vad man är bra på. Och det är det som är så roligt med att vara tränare – att se elevernas olika positiva sidor.
Amalias egen karriär bar henne upp till högsta nivå. Hon har meriter upp till svår klass, har vunnit pris som årets dressyrryttare i Skåne, varit rankad topp fem i alla ålderskategorier i medelsvår B. Hon har även ridit internationellt och vunnit många DM för ponny, junior och young rider i både Skåne/Östergötland. På listan finns också ett lag-SM-brons med Mantorpsryttarna och hon fick för många år sedan pris som årets ponnyryttare på östgötska ridgalan.
Som om detta inte vore nog så har hon även ridit i italienska landslaget!
– Jag har dubbelt medborgarskap, min pappa är italienare, och jag skulle vara med i ett ponny-EM men min häst höll inte riktigt ponnymåttet, så det blev inget deltagande för min del.
När Amalia fick barn, hennes son Leonardo är snart fyra år, kom hennes tävlingssatsning av sig.
– Så var det. Då gick jag in mer för tränarrollen och la mer fokus på mina elever.
Leonardo har för övrigt en egen häst, en Shetlandsponny vid namn Mango. Han går i mammas fotspår, kan man säga. I alla fall vad ridningen beträffar, för även Amalia fick en ponny när hon var tre år.
Vad gör du och Leo tillsammans?
– Alltså, vi hänger mest i stallet. Leo har sin häst i ett annat stall, i Månestad utanför Hjulsbro, för jag vill att när vi är där, ja då är det hans stalltid som gäller. Här är det min stalltid.
Vad drömmer du om med din ridning?
– Jag tror att Rocco nu är reparerad från alla gamla skador och bör kunna gå medelsvår B nästa år. Du ska veta att han har varit väldigt svår och oberäknelig och till och med börjat skena mitt under tävling. Men troligen har det berott på en gammal tandskada som nu är åtgärdad. Han har en enorm arbetsvilja och kämpaglöd. Han är en på miljonen. Långsiktiga målet är att nå Grand Prix. Det har han kapacitet för.
Amalias tidigare stjärna hette Ulrika, Ulla kallad. Hon njuter pensionärslivet nu. Så långt fram, till pensionen alltså, har Amalia svårt att se. Men hon kan se två och ett halvt år framåt.
– Då ska vi köpa en gård. Med redan befintligt ridhus. Och då ska vi ha en budget för det i en riktig familjesatsning.
Med vi menar hon även pojkvännen David Muratore och mamma Veronica Carlsson. Och Leo, så klart.