Smedstad ridsportcenter invigdes hösten 2016 och var redan från början av planeringsstadiet ett omtvistat bygge, beläget i Natura 2000-området Tinnerö eklandskap som det är. Det byggdes med så lite slitage som möjligt på området med dess känsliga biologiska mångfald. Men det innebar också att utrymmena utomhus för hästarna blev små.
– Hästarna på Smedstad har det bra. Väldigt bra. Stallet och boxarna och personalen är hur bra som helst, de kan inte vara bättre, säger Åsa Murhed som själv rider två gånger i veckan på Smedstad.
– Men de skulle kunna ha det ännu bättre och vara ännu gladare om de inte behövde gå i de här trånga sandhagarna där skaderisken också är stor, utan även fick tillgång till de gräsytor och skogsdungar som finns alldeles intill här, mellan ridhuset och Haningeleden. Där finns allt det som jag tycker saknas. En hagmark med stora gräsytor och träd som ger skugga och vindskydd när det behövs, menar Åsa.
I skrivande stund har nära 560 personer röstat för Åsa Murheds inlämnade förslag. I det påpekar hon att små hagar snabbt trampas sönder av många hästar och underlaget blir lerigt och knöligt. Slirig lera leder i sin tur till halkskador och knöligheter till att hästarna lätt vrickar sig.
– På små ytor uppmuntras de heller inte att röra på sig. Hästar är byggda för att röra sig.
Det vill Åsa att hästarna ska göra i det område som finns mellan ridsportcentret och Haningeleden.
– Som jag ser det är området perfekt för hästar. Där finns precis vad de behöver. Stora gräsytor, kullar, områden med träd, och om det är så att vissa träd måste skyddas så kan man sätta staket eller nät runt dem. Jag har sett att där går kor några veckor om året, men resten av året är området tomt på betesdjur. Hästar håller markerna öppna lika bra som kor.
Det bör beaktas att många undersökningar av det känsliga Natura 2000-området gjordes innan ridsportcentret kom till stånd och en av grundförutsättningarna för dess tillblivelse var att inga naturvärden skulle gå förlorade. Därför såg byggherren Lejonfastigheter till att byggnader, tränings- och tävlingsområden, rasthagar och ekonomiytor placerades på de vallar och åkrar som bedömdes ha de lägsta naturvärdena.
Särskild hänsyn togs till den sällsynta och fridlysta läderbaggen som till sin hjälp att förflytta sig över anläggningen fått ett antal höga trädstubbar, så kallade stepping stones att mellanlanda på.
– Jag älskar alla djur, även insekter, och vill att alla ska ha det bra, säger Åsa Murhed som hoppas på en framtida lösning där även Smedstads hästar kan få ta del av naturreservatets gräsytor. Om inte i hela det område hon ställt förslag på, så i delar av det.
Malin Hansson är stallchef på Smedstad ridsportcenter och säger att i den bästa av världar ser hon också helst att centrets hästar får ta del av gräsytorna, men hon är medveten om den känsliga miljön och vet grundförutsättningarna.
– De rasthagar som finns nu är i antal meter exakt vad 60 hästar behöver utrymmesmässigt. Men inte när det har regnat då flera av hagarna, precis som nu, ligger leriga och därmed obrukbara med tanke på halk- och skaderisk. Leran har varit minus hela tiden ända sedan invigningen 2016.
Åsa Murheds förslag är allmän handling och kan ses på linkoping.se – och röstas på – fram till 5 maj. Alla förslag som får 100 röster eller fler (Åsas har över 550) överlämnas till ansvarig förvaltning eller nämnd för handläggning och ställningstagande.
Kultur- och fritidsnämndens vice ordförande Niklas Nåbo (S) är inte insatt i ärendet, men säger spontant att han personligen inte har något emot att hästar får utökad betesmark.
– Men jag känner i nuläget inte till om det kan finnas några hinder av något slag för att kunna gå vidare med förslaget. Du får återkomma när det blir ett beslutsunderlag.