Det var under en camp år 2016 som Erica Spärrfeldt testade på rullstolsrugby för första gången. Sedan dess är hon en driven och passionerad spelare för Linköping som satsar stenhårt på sporten.
– Det är ett tufft tempo, jag känner mig duktig på sporten och känner att jag utvecklas. Det var något jag fastnade för och jag lärde samtidigt känna folk i liknande situation som mig själv, säger Spärrfeldt och ler.
Spärrfeldt har dragits med en förkylning under helgen vilket gjort att hon varit med och coachat istället för att spel. Resultaten har inte varit till Linköpings fördel, men gemenskapen och glädjen finns fortfarande där.
– Vi har haft ett bra spel trots att vi inte vunnit så mycket. Poängen kommer att trilla in allteftersom, men det är inte det viktigaste utan det kommer med tiden. Det gäller att förstå och lära sig taktiken, säger Spärrfeldt.
Alla känner alla och det är en stark gemenskap både i och emellan lagen. Dock skulle Mjölbytjejen gärna se fler funktionsnedsatta våga testa på sporten.
– Det är en stor gemenskap och vi är som en stor familj. Jag tycker dock det är viktigt att vi förmedlar att vi vill få hit fler folk. Det skulle även vara kul om det kom fler tjejer. Jag är den enda tjejen i laget här nu, säger Spärrfeldt.
Vad tror du är anledningen till att så få tjejer är med?– Jag tror att man uppfattar det som en väldigt tuff och hård sport. Det är det för sig också, men samtidigt är man väldigt skyddad i stolen. Jag tycker alla borde testa i alla fall.
Vad har rullstolsrugbyn givit dig som person?– Framför allt ett bättre självförtroende samtidigt som det är bra för min kropp. Du använder överkroppen mer när du rullar mycket och det är väldigt bra eftersom det stärker upp.
Erica har dock större målsättningar framför sig. Hon hoppas kunna ta sig hela vägen till landslaget och förhoppningsvis få representera Sverige i ett OS.
– Under nästa år är det OS i Sidney... det är tyvärr lite tight om tid tills dess. Vi skulle behöva vara lite fler personer på träningarna för att få igång bättre träningar så man kan utvecklas tillsammans, säger Spärrfeldt och kollar sig runt för att peka ut några av landslagsspelarna som är i hallen.
Trots att glädjen och gemenskapen står i centrum är det en stor seriositet omkring sporten. Under lördagen var det dopingkontrollanter som testade spelarna.
– I vanliga fall är det mest på landslagsnivå det är dopingkontroller, men eftersom det är så många landslagsspelare här var det en kontroll under lördagen, förklarar Spärrfeldt.