Sporten rugby är inte stor i varken Sverige eller Linköping, men Jesper Andersson fastnade för sporten ändå.
– Jag är inte här ifrån utan studerar här. Det är så att många studenter från andra städer har kommit hit och fört med sig rugbyn. Sedan har folk stannat kvar här – antingen för studierna eller för att de fått jobb, säger Andersson och fortsätter:
– Det är en större sport än vad man tror i resten av världen. Sverige har en ganska dålig syn på rugby. Men i min hemstad Vänersborg är rugbyn relativt stor i jämförelse med stadens storlek. Jag har alltid varit ganska fysisk av mig och inte gillat det där med att det inte händer så mycket i fotboll. Därför fastnade jag för den tekniska och fysiska biten med rugby.
Solen gassade över planen i Ryd då Linköpings herrar precis hade förlorat den första matchen mot Göteborg med 12–21.
– Det är lite orutinerat fortfarande, men det blir bättre och bättre. Vi var i väg förra helgen i det första kvalet där vi vann en match och förlorade två. Vi hade lite ont om folk då, säger Andersson.
Bättre gick det sedan i de två sista matcherna då Linköping vann mot Hammarby med 45–5 och mot Vänersborg med 34–5. Det sistnämnda motståndarlaget är Anderssons tidigare klubb.
– Det var både kul och jobbigt. Jag har haft många år där men man får stå upp för den klubben man spelar hos nu. Jag känner alla i laget eftersom det bara var två år sedan jag spelade där, säger han och ler.
Både för herr- och damsidan gick det bra under föregående år och de hoppas på fortsatta framgångar.
– Vårt problem är att vi har tappat mycket folk. Därför har vi med lite yngre spelare och är lite få personer i alget – men när vi väl får ihop oss spelar vi riktigt bra, säger damernas lagkapten Carolina Madsen.
För damerna blev det vinst mot Borås med 42–5 och förlust mot Vänersborg med 0–14. Göteborg lämnade walk over.