Det brukar ofta talas om eldsjälar som jobbar bakom rampljuset - och Anna-Lena Swartz är en av dem. Med en passion för rugby som lös upp hela Ryd drar hon stora lass för Sveriges rugby både på landslags- och klubbnivå. I Linköping är hon spelande tränare för det nystartade damlaget och huvudtränare för herrlaget.
– Jag började spela rugby år 1995. Jag hade spelat handboll innan i många år och älskar verkligen den sporten. Sedan insåg jag att rugby var något bättre, säger Swartz.
Hennes passion för sporten startade i Norrköping och tog henne sedan vidare till spel i Göteborg.
– Då var det fortfarande en landslagssatsning jag skulle göra det sista året i Göteborg. Tanken var att det skulle vara i ett år, men det var så roligt så det blev fem år.
Nu är hon 44 år och kan inte släppa taget om sporten - och kommer kanske aldrig göra det.
– Jag älskar bollsport och att det är en extrem sport. Du tar smällar för din lagkamrat och gör det också villigt och glatt. Sedan är det mycket taktik men även en del köttning. Det attraherar mig. Sedan är det ett väldigt bra kamratskap inom sporten över landsgränserna. Spelar du rugby får du vänner vare sig du vill eller ej.
I höstas startade klubben ett damlag där det är en kombination av rutinerade landslagsspelare tillsammans med unga talanger.
– Jag har varit här och tränat herrarna och deras tidigare tränare har fått trappa ner på grund av att han fått sitt andra barn. När jag började träna herrarna fullt kände jag att jag lika gärna kan starta upp ett damlag också. Vi var två från början och blev ganska snabbt flera stycken. Så vi hoppas kunna ha ett eget 15-manna lag till nästa år.
Två av de yngre talangerna i damlaget har tidigare kört konståkning - som visat sig vara en bra merit för rugby.
– De är det tuffaste brudarna vi har fått. De är vana att ramla på is, lättcoachade som tusan och redan fysiska praktexemplar. De kan springa tills de dör. De klagar aldrig utan ler precis hela tiden.
Inom Linköpings rugby tränar tjejerna och killarna tillsammans. Men att en kvinna tränar ett herrlag är inte det vanligaste.
– Jag vet inte om det är någon större skillnad. Det är ett bra gäng med killar med en stor mix på spelare. Det är elva olika nationer i herrlaget. Mixen av alla gör det naturligt att jag blir en del av den. Så länge jag levererar accepterar de mig. Om det jävlas med mig så skickar jag lagkaptenen Biffen på dem, säger Swart och skrattar.