-- Sporten har gått tillbaka väldigt mycket, tyvärr. När vi var som störst på 60-talet hade vi 30 tremannalag som kastade bara i Ryd, säger Arne Carlsson, 75.
-- Fotboll och golf har tagit över och många av de äldre spelar boule i stället. Boule är betydligt enklare, menar Gösta Persson, 68.
-- Ja, det tar ju flera år att lära sig kasta varpa, att få in tekniken rätt, säger Stefan Carlsson, 33.
Östergötlands tre representanter på SM är far och son Carlsson och Gösta Persson.
Stefan är så kallad B-kastare och ställer upp i centimeterklassen, som handlar om att få ett så litet sammanlagt avstånd från pinnen på 36 kast. Målet är att komma under sex meter, vilket betyder att han är långt från en medaljstrid.
Arne och Gösta ställer upp i oldboys där de däremot är med och kämpar om medaljer. På SM i Ronneby i fjol tog Arne silver i individuell kula och Gösta kom fyra.
-- Man vill ju förstås hamna så högt som möjligt, säger Gösta.
När Arne och Gösta inledde Roma-SM på tisdagen hamnade båda i B-gruppen i den individuella kulan efter några förluster.
Gösta nådde där till slut final. På väg dit tvingades han slå ut Arne i kvartsfinalen.
Vad är det bästa med att kasta varpa?
-- Att träffa folk, på SM känner man ju de flesta, berättar Arne.
-- Ja, har man blivit biten är det svårt att lägga av, fortsätter Gösta.
Vilka egenskaper krävs för att vara bra?
-- Lugn, tålamod, uthållighet och koncentrationsförmåga. En match kan pågå i flera timmar.
-- Det är en känsla att slå bort någon annans sten och hamna rätt, tycker Stefan.
Vilken gren är roligast?
-- Lagkulan, när man kastar i tremannalag. Då händer det mest.
Berga VK har tio aktiva kastare totalt och att Stefan Carlsson är yngst säger en del om framtidsutsikterna. Någon ungdomsverksamhet existerar inte i klubben.
-- Vi har försökt förr att gå ut i skolor och på företag och visa sporten, men det är svårt att få i gång något, tycker Arne Carlsson.
Det finns dock en utmärkt hemvist för Linköpingskastarna på Bergaplan vid Prästbolsgatan. Sedan finns Sveriges bästa kastmark (enligt svenska eliten) bara fem mil bort, vid Råssnäs i Motala där två SM arrangerats.
Och trots att Motala VK inte längre är en aktiv klubb finns planer på att ha SM i Råssnäs igen. Det är sandmarken som gör området perfekt för varpakastning.
-- Vi har fått en lös förfrågan om att ha SM där 2005. Men vi vet inte om vi kan ta det, det krävs så mycket folk för att arrangera ett SM, säger Stefan Carlsson.
Svensk varpa i stort har upplevt en nedgång de senaste åren och främst är minskningen på fastlandet där bara några få klubbar har en stark ungdomsverksamhet.
Gotland har ungefär hälften av Sveriges totala varpaverksamhet med ungefär 600 kastare i 26 klubbar.
-- Det är lite skillnad. För fastlänningar är varpa som vilken sport som helst, men för oss är det också ett kulturarv, säger Barbro Wettersten, ordförande i Gotlands varpaförbund.
När SM nu går i Roma, mitt på ön, startar totalt 390 kastare och det är alltid fler startande när mästerskapet går på Gotland.
För Arne Carlsson är det också alltid speciellt att komma över Östersjön. Under Gotlandsresorna fixar han alltid nya varpor som gjuts bäst på olika gårdar på gotländska landsbygden.
-- Gotland är ju varpans hemland och jag har varit här massor av gånger, säger Bergaveteranen.
Men även gotländsk varpa har problem, främst med att få fram nya bra seniorkastare.
-- Ungdomssidan är bra, men i junioråldern tappar vi många. Vi har samma problem som många andra idrotter. Det är så mycket annat som konkurrerar, säger Barbro Wettersten.
Det är knappast någon glädjerapport, men om inget radikalt händer i Berga VK kan den östgötska tävlingsvarpan vara helt död inom några år.
-- Vi måste få in lite nytillskott, säger Stefan Carlsson.