Är man galen i hästar så är det klart att man vill jobba just med hästar. Det ville Frida och frågade genom en kompis Jan Brink om han hade något jobb.
- Be henne ringa, hade Brink sagt.
Klart Frida ringde. Och efter studentexamen i Mjölby bar det av till Skåne och Tullstorp utanför Hässleholm. Till en början för fyra veckors provanställning. Hon blev kvar, och fick erbjudande om att bli stallchef.
- Jag är elev, men fungerar som stallchef.
Det är ett tufft arbete.
- Ett jäkla slit. Fast det visste jag om. Och kanske var det bra att jag trodde det skulle vara ännu värre. Det är många som har varit här och som inte klarar av slitet.
Det är inget vanligt jobb, precis. Det är arbete sju dar i veckan. Från morgon till kväll. Fast varannan helg är fri. Och när det är ledigt, vad gör en hästmänniska som Frida Eriksson då?
- Då rider jag min egen häst, Quito.
Även om jobbet är tufft så trivs Frida utmärkt.
- Det är skitkul!
Men den fyrbenta stjärnan hos Jan Brink, Björsells Briar, den får bara Jan själv rida. Frida får hjälpa till med alla andra. Det är gott nog, tycker hon och berättar att det som var tänkt att bli ett år mycket väl kan bli två. Eller fler ändå eftersom hon trivs så bra.
- Och nu till helgen ska jag till Frankrike och hämta en ny häst till Tullstorp, säger hon och låter precis så som man tror att hon är: lycklig.