– Gillar man fart så ska man absolut pröva på.
Trots att Lina Johanssons pappa Tomas är tränare på Mantorptravet dröjde det innan hon hittade vägen in i travet. Ponnytrav var inget för Lina. Hon gillade bara att rida. Men hon tog ändå montélicens som 16-åring.
– Fast det vara bara för att få rida, körningen var jag inte så intresserad av.
I dag, tio år senare är hon lärling hos tränaren Oskar Svanberg. Kör och rider tävlingslopp och har sedan debuten 2010 gjort 149 starter på vilka hon har tagit nio segrar, 14 andra- och 19 tredjeplatser.
– Men monté är roligare och jag känner mig mer självsäker på hästryggen än i sulkyn, säger hon när Ryktbart hälsar på i Oskar Svanbergs stall på Mantorptravet.
Lina och Oskar ska ut på ett träningspass och gör i ordning Brenna Boko och Leonas Youline. Att det snöar och blåser snålt ute på banan betyder inte så mycket. Inte för hästarna i alla fall. På tal om dem så har Lina en egen häst, sjuåriga Tanqueray som dock inte har gjort så många starter och Lina är osäker på om hästen har någon framtid på tävlingsbanan.
Du själv då, vad har du för mål i år?
– Förra årets mål var att slå föregående års siffror så det blir väl samma nu. Jag hoppas kunna köra in mer pengar och att rida fler lopp än tidigare. Det finns inte lika många montélopp som vanliga travlopp, men montén i Sverige är under utveckling.
Oskar Svanberg nickar och blandar sig i samtalet:
– I början var det så låg nivå på montén i Sverige. Få utövare. Nu har det blivit mycket bättre.
– Men vi är fortfarande inte så många som rider och jag tycker verkligen att fler, gärna tjejer, skulle ta chansen och pröva på monté. Om man gillar fart ska man absolut prova på. Och själva hästskötseln är ju densamma.
Vart vänder man sig då om man skulle vara intresserad?
– Antingen kan man vända sig till någon tränare och fråga snällt eller till travskolan.
Vad gör du om tio år?
– Oj, så långt framåt tänker jag inte.
Är du travtränare, då?
– Nej, det tror jag inte. Ska jag satsa på nåt så vill jag satsa helhjärtat och det är väl därför jag går här. Jag vill inte bli besviken om jag skulle misslyckas. Jag trivs som jag har det nu. Har lön så jag klarar mig, har lägenhet i Mantorp där jag trivs och jag får jobba med hästar och rida varje dag.
Efter studenten 2007 reste Lina till USA och jobbade under två år med hästar hos Anette Lorentzon på ACL Stuteri i Kentucky. Hemkommen jobbade hon hos pappa Tomas i fyra år innan hon blev anställd som lärling hos Oskar Svanberg. Arbetsdagarna är långa och slitsamma och resorna till andra travbanor många och tröttande. Tävlar hon inte själv så hjälper hon Oskar. Ofta är Lina inte hemma i Mantorp igen förrän kring midnatt.
Hinner du med något annat än trav och hästar?
– Ja, jag har en hund också. En amstaff. Bella. Och jag försöker umgås med vänner som inte håller på med trav. Sen har jag tre gudbarn som jag försöker träffa då och då.
Du rider ju monté och står upp i sadeln under ett helt lopp. Har du aldrig tänkt att du skulle vilja rida ännu fortare på samma sätt. I galopp?
– Nej, det är tillräckligt jobbigt med trav. Men det finns många travtränare som galopptränar sina hästar för att stärka musklerna på dem. Däremot tränar vi aldrig våra hästar i maxfart, då förstör man dem.
Hästens väl och ve kommer i första hand, säger Lina och passar på att ge ryttarna utanför travvärlden en passning och ett svar:
– Det är många som fått för sig att vi inom travet inte skulle sköta hästarna lika bra som i ridsporten, men det är helt fel. Vi är minst lika rädda om dem och de har det jättebra hos oss.