Drömmen är OS-guld i Peking 2008. Men inte till vilket pris som helst.
-- Jag vill inte offra allt på vägen, säger Magnus Gällerdal.
Det snöar i Linköping.
Sakta, sakta faller flingorna till marken när Magnus Gällerdal kommer hem från skånska Flyinge. OS-ryttaren är försenad, bilfärden slutade i diket och han fick ta tåget i stället.
-- Men det gick bra. Inga personskador eller så. Men vädret var fruktansvärt därnere, säger Magnus.
25-åringen skulle ha varit med på presskonferensen inför sommarens fälttävlan i Linköping (se annan artikel), men kom för sent och hamnade i Correns intervjusoffa i stället.
Det gick bra det också.
Jag har förstått att det redan nästa vecka bära av till England.
-- Ja, jag ska till Yorkshire. Chris Bartel har sin verksamhet där och jag ska vara hos honom till i mitten av maj. Viktigt att få en motivationskick och utvecklas vidare. Det är bra träningsförhållanden och tuffa tävlingar.
Tillsammans med Keymaster ska du för första gången vara med i Badminton, ansett som världens svåraste fälttävlan. Hur känns det?
-- Fantastiskt. Det har varit en dröm som jag haft ganska länge. Det är en kulttävling, ungefär lika klassisk som Wimbledon i tennis eller British Open i golf. Varje år kommer runt 250 000 åskådare.
En vanlig dag, Magnus, hur ser den ut?
-- Den senaste tiden har det varit ganska mycket jobb med annat än det sportsliga, att hitta nya samarbetspartner och få ekonomin att gå ihop. Men jag försöker rida åtminstone fyra hästar varje dag, det blir runt 25 timmar i veckan.
Hur många hästar har du i stallet?
-- Just nu hyr jag fem boxar och har ytterligare några hästar på väg in. För att nå mitt långsiktiga mål, OS i Peking 2008, gäller det att få mer träning med fler topphästar.
OS i Peking, ja. Du återkommer ofta till det.
-- (skratt) Jo, jag tänker ofta på det. OS är så stort, alla vet vad det är. Jag vill uppleva det en gång till. Du måste ha något att sikta emot och jag ser mig själv stå där överst på pallen. Samtidigt får det inte ske till vilket pris som helst, jag är inte beredd att offra allt på vägen. Jag vill nå framgång, men jag ska må bra också.
Du gjorde OS-debut i Aten i somras. Dina känslor nu, med ett halvårs distans.
-- Om jag bara gjort en normal dressyr hade jag varit med och slagits om medaljerna. Det kan kännas frustrerande, men samtidigt positivt. Det var inte så långt borta.
Hur mycket tränar du själv?
-- Jag försöker hålla igång. En del kondition, mer rörlighet, balans och koordination än ren styrka. Att vara vältränad kan vara den där lilla skillnaden som avgör.
De flesta unga killar drömmer om att bli fotbolls- eller hockeyproffs. Vad fick dig att välja ridsport?
-- Mamma och pappa hade hästar och söndagsritten var ett givet inslag hos familjen Gällerdal. Men tills jag var 14 var fotbollen mitt liv. Jag spelade i Örtomta och hade nästan alltid en boll med mig. Men så fick jag lite problem med knäna och dessutom hade jag en kompis som red. Det dröjde inte länge förrän jag också blev fast.
Hur har det varit att vara kille i en så tjejdominerad värld?
-- Klart att det var lite annorlunda i skolan, men det var aldrig så att jag blev retad eller hade några problem med det. De flesta tyckte att det var kul. I gymnasiet hann jag inte med så mycket annat än hästar och skola.
Tröttnar du aldrig?
-- Som alla andra har jag sämre dagar. När det är snöstorm eller spöregnar och jag ändå måste ut . . . under vinterhalvåret kan det vara svårt att motivera sig. Efter Aten blev det som ett tomrum och då hade jag en svacka.
Det har varit en del uppmärksammade dödsolyckor de senaste åren. Hur farligt är det med fälttävlan egentligen?
-- Det har hänt ganska mycket med sporten. Det är fortfarande tufft för hästarna, men de värsta uthållighetsproven har tagits bort. Det gäller att känna sig trygg med den häst du har, att rida väl för att minimera olycksrisken. Jag har aldrig varit rädd.
Vad händer under en sällsynt ledig dag?
-- Då sysslar jag gärna med någon annan sport, typ fotboll eller innebandy. Helst ska det hända något hela tiden. Skidsemester är helt okej, men inte solsemester. Jag skulle aldrig kunna ligga en hel dag på stranden.
MAGNUS GÄLLERDAL