- Vi jobbar för det, säger Lindelöw. Det är fullt möjligt. Men självklart måste det lösas upp en del ekonomiska knutar först om det ska kunna fungera.
Han räknar med att ryttare och andra måste göras skadelösa innan det kan bli aktuellt med ett tillstånd för en ny tävling.
Ska alla fordringsägare få sina pengar för i år måste han få fram minst 1,9 miljoner kronor, så stor är bristen i konskursboet.
Är det rimligt?
- Det vet man inte förr-än man provat färdigt. Det finns ett stort intresse. Det finns till och med ryttare som uttryckt att de mycket väl kan jämka lite på sina krav för att showen ska kunna fortsätta.
Lindelöw för bland annat samtal med två företag, vilka vill han inte avslöja.
- De kontakterna har förmedlats av människor som har varit gäster på vår tävling och tyckt det var fantastiskt bra och som har marknadsfört det åt oss utomlands.
Enligt Lindelöw finns alltså chansen att alla, nästan 100 fordringsägarna, kan få sina pengar.
- Det är ju vår målsättning för att kunna köra det en gång till och vi har ju haft några intressenter. Sen är det klart att ju mer som en del uttalar sig lite upphetsat i någon tidning, desto mindre blir chansen för det.
Redan två veckor före Linköpings horse show 2006 begärdes företaget bakom, Lennart Lindelöw Equestrian AB, i konkurs. Att företaget sedan försattes i konkurs berör 46 ryttare och många företag som tillsammans har krav på 2,6 miljoner kronor.
Varför genomfördes tävlingen trots konkurshotet?
- Dels för att vi bestred det och den saken är inte utagerad än, dels var det vår förhoppning att det skulle komma så pass mycket publik att vi kände att vi kunde fortsätta.
- Med facit i hand kan man ju ha synpunkter, men jag tycker att vi tillsammans med Arenabolaget har gjort vad vi har kunnat för att det skulle bli något bra. Och rent tävlingsmässigt kan man konstatera att det var något bra också.
Ångrar du att ni inte stoppade tävlingarna?
- Nej. Jag brukar inte titta i backspegeln.
Om Lindelöw ändå ser bakåt och försöker hitta en förklaringen till att det inte kom tillräckligt med publik hittar han en del svar.
Att Cloetta center inte är inarbetat än, svårigheter med att få SVT att sända, för lite stöd från förbundet och en del av ridstjärnorna.
- Vi har haft ett antal ryttare som vi hade hoppats kunde ställa upp mer i marknadsföringssyfte.
Lindelöw hyllar Helena Lundbäck, men besvikelsen mot Malin Baryard-Johnsson är tydlig, även om han inte nämner hennes namn.
- Det finns ju andra stjärnor i Östergötland som inte har velat vara med på affischer och jag vet inte om det hade förändrat publiksiffrorna, men personligen kan jag känna att det känns lite småaktigt.
Att tävlingen ändå kunnat köras två gånger beror enligt Lindelöw på att han och hans fru Annika lagt in en stor skräll dus med pengar, miljonbelopp. De har dessutom arbetat utan lön.
- Att vi har lagt allt det här arbetet gratis har vi inga synpunkter på, det har vi gjort för att det är roligt, och vi hoppades och hoppas fortfarande att vi ska kunna köra den här grejen, som vi vet är väldigt uppskattad av det största flertalet av de ryttare som varit här.
Även om det inte blir tävlingar i år så hoppas han:
- Om man inte kan göra det i år, så kan man göra det 2008.