Låt mig säga det direkt: jag gillar verkligen serien Ryttareliten i Svt. Men det beror till lika stora delar på filmandet, närheten och produktionen som på hur ridsporten skildras.
Det har varit roligt att få komma bakom kulisserna och se hur de ryttare man följer har det hemma och hur de tänker om säsongsplanering och hästutbildning och försäljning. Mycket arbete och vardagsslit. Men också tävlingar och segrar, placeringar och misslyckanden. Och känslor. Mycket känslor blir alltid bra tv. Skratt och tårar, ilska, kärlek – det är bra. Förbannat bra till och med.
Stora pengar handlar det om också. Hiskligt stora pengar och stora gårdar. Och det är här som jag tycker att programidén brister. Ryttareliten visar visserligen sanningen för de människor som serien handlar om, men visar den sanningen om ryttareliten?
Ja, i fråga om kärleken till sporten och hästarna och vardagsslitet och tävlandet (såg ni när Charlotte Haid-Bondergaard hejade fram Lisen Bratt Fredricson?), samt kanske något om jakten på sponsorer.
Men, jag tycker man borde ha kunnat få med någon i eliten som inte har de stora sponsorerna bakom sig, någon som inte bor på de flådigaste gårdarna med stall så fina att de mer ser ut som hotell. Någon som alla de andra halvmiljonen ryttare i Sverige skulle kunna känna mer gemenskap med. För sådana ryttare finns. Vi har några av dem här i Östergötland. En Katrin Norling hade platsat väl, fälttävlansryttaren från Östra Tollstad som har deltagit i både VM och OS och som dessutom har ett vanligt heltidsarbete som laboratorieingenjör. Om hon hade varit med hade ju också fälttävlan blivit representerat.
Likaså hade Correns bloggare Lotta Esping också kunnat platsa. Ridskoleläraren Lotta från Rappestad rider dressyr och tävlar mot bland andra Charlotte Haid-Bondergaard i Sverigeeliten. Visserligen är Lotta än så länge snäppet under Charlotte, men träningsslitet och vardagssysslorna med hästarna och i stallet skiljer sig knappast åt. Jo, det är betydligt mindre och svårare att hålla rent i stallet i Rappestad. Och utanför det samma är det ofta lerigt och skitigt. Lotta bor dessutom inte i ett palats utan i radhus i Vikingstad.
Utan att förta storheten hos de ryttare som vi får följa i Ryttareliten och som jag lärt mig tycka mer och mer om under seriens gång (de växer för varje avsnitt) undrar man ändå om det är några andra som tackat nej. Var är Rolf-Göran Bengtsson, Malin Baryard-Johnsson, Henrik von Eckermann, Tinne Vilhelmson, Patrik Kittel, Angelica Augustsson, Sara Algotsson Ostholt?
Å andra sidan hade det kanske inte blivit lika bra tv då.
Vi får väl se vilka som är med om det blir en fortsättning på serien. Då vill vi också se mer av hästskötarna.