Han är påtagligt stolt när han visar upp vad han och Janika Sprunger skapat nära orten Kessel i Limburg på den nederländska landsbygden.
Cyor stables är inte bara basen och utgångspunkten för världens främsta hoppryttare.
Det är också hans och familjens hem.
– Cyor står för "Create your own reality". Och det är ju det vi håller på med, skapar vår egen verklighet, säger Henrik von Eckermann.
Han vilar händerna mot det decimetertjocka och flera meter långa ekbordet, sågat i ett enda stycke. Vid en av väggarna står pokaler på rad i det välfyllda prisskåpet. Genom rummets stora fönster ser han Noah leka utomhus med familjens barnflicka.
– Jag hade själv en fantastisk uppväxt på en gård och det var nog också det som gjorde att vi satsade på det här. Noah kan springa omkring, köra lite traktor, röra sig fritt. Det tyckte jag var kul och det tror jag han också tycker.
Grannen Emile Hendrix, också i ridsportbranschen, hade ängsmark han kunde sälja några hundra meter bort från den gamla landsvägen Keizersbaan, 20 minuter med bil sydväst om staden Venlo.
– När vi såg träden och allt fick vi en vision hur det kunde se ut. Vi var väldigt intresserade. Han var också väldigt schysst mot oss. Vi behövde inte köpa marken förrän vi hade alla bygglov och tillstånd. Vi fick tid på oss med det och finansieringen.
Bygget startade den 6 juni 2020. Då hade pandemin sedan ett bra tag lamslagit världen. Ett år senare föddes Noah. Två dagar efter att han kom till världen i april 2021 flyttade familjen in i huset intill anläggningen.
Kniven på strupen
Henrik tänker tillbaka och konstaterar:
– Vi hade tur som byggde precis innan kostnaderna sköt i väg. Nu hade vi inte haft en chans att bygga det här. Allt har blivit så sjukt mycket dyrare.
I dag lever han sin dröm.
– Bara det att man lyckats bygga upp någon form av säkerhet betyder mycket. Det här är en investering för framtiden, för familjen. Det är jag mest nöjd med, för under pandemin var det kniven på strupen.
– Det här är vårt liv. Varenda krona vi drar in slänger vi in i det här. Man har bara ett liv.
Familjelivet har gett Henrik von Eckermann ett djupare perspektiv på tillvaron. Frustrationen efter en mindre lyckad tävling lägger sig snabbare.
"Vi har det så bra"
Till alla segrar han samlat på sig kan han lägga till en stor personlig vinst.
Han känner en djup tacksamhet.
– Vi säger ofta när det går dåligt att vi har det så bra. Jag tänker på det varje dag. Man ser hur det är i världen, så mycket lidande. Det är nästan så man försöker stänga ute (allt elände) för det tar på en. Därför är jag en sån person som inte gillar att prata om negativa saker.
– Det äter på en. Varenda gång man tar upp den där jävla telefonen är det någon som har skjutits eller krig.
Det är dags att leda ut King Edward ur boxen för ett träningspass. Hästskötaren Stina Löfgren hjälper Henrik med några sysslor.
Hunden Gismo följer med glatt viftande svans vad som pågår. Hovslagaren Vincent Lamaille står böjd över en hov och skor en av stallets hästar.
Det enda som stör är ljudet från en motorsåg. En granne gallrar en skogsdunge intill paddocken. Annars vilar ett lugn över verksamheten, men allt följer ett metodiskt lagt schema.
Henrik von Eckermann är präglad av sin uppfostran, av alla åren hos fyrfaldige OS-guldmedaljören Ludger Beerbaum i Tyskland. Det ska vara ordning och reda.
Då tog han order, nu ger han.
Hur är du som chef?
– Jag tror att jag är okej. Det jag kräver är ambition. Att folk gör fel är mänskligt och okej. Jag skulle nog behöva berömma mer.
– Jag vill betala mina anställda bra, jag vill att de ska ha det bra, känna att det är kul att jobba här. Jag är nog gammaldags där och vill behandla andra som jag själv vill bli behandlad. Det ska vara okomplicerat och rakt.