Det är inte alldeles lätt att bestämma tid för träff med Therese Thor. Hon har ofta så mycket att stå i att dygnets timmar inte räcker till. Hon har 50–60 ridelever i utbildning i sin egen verksamhet med lektioner tre kvällar i veckan plus en grupp på lördagar. På Realgymnasiet i Linköping har hon dessutom en 75-procentig tjänst som mentor på Naturbruksprogrammet.
Hon hittar dock en lucka och vi träffas en lördag förmiddag på Stora Sjögestad i Vreta kloster. Vi känner till varandra sedan många tävlingar och ridgalor tillbaka.
Jag minns dig från tidigt 90-tal.
– Ja, jag red många tävlingar, men jag har aldrig haft målet att rida 1,50 och hade heller inte det hästmaterialet. Men jag har tävlat upp till 1,30 och gjorde det bland annat på lektionshäst. Även min sista häst Minelli gick 1,30, men jag blev tvungen att ta bort henne för två veckor sedan efter en skada. Hon blev 17 år. Så nu står jag för första gången på många år utan egen häst.
Den bästa häst du haft?
– Utan tvekan Minelli. En väldigt speciell häst. Vilket hjärta! Vilken tävlingshäst!
Då tävlade du för Vretagymnasiets HF?
– Ja, jag jobbade också där som ridlärare i 15 år.
Så du har ridlärarutbildning i botten?
– Jag gick ut Strömsholm 2002 och korrekta titeln är nog svensk ridlärare, level 2. Redan 2003 fick jag jobb som instruktör på Vretagymnasiet.
Hur började din ridkarriär?
– Som för många andra, på Valla ponnyklubb.
Ah, du var getskötare?
– Inte alls. Min moster Ulla Thor tog med mig dit. Jag var aldrig skötare och hängde i stallet som många andra, utan kom dit en gång i veckan och red lektioner. Efteråt åkte jag hem. Samma när jag bytte till Rappestad. Det var en gång i veckan. Min sport var ju handboll. Jag spelade i Derby och det var ett par träningar i veckan plus matcher i helgerna och det höll jag på med till jag var 18–19 år.
I den vevan började hon också jobba. Hon serverade på Ekoxens restaurang.
– Där var jag anställd. Men i den branschen hoppar man in lite överallt. Det var jobb på Stångs, bland annat. Och Kanalkrogen i Berg.
Att prata med Therese Thor öppnar många dörrar. Jag frågar om hennes bakgrund. Fanns det idrott i familjen?
– Oh, ja. Pappa körde rally. Kent Qvist. Han dog tyvärr 2002, men älskade att tävla. Även att se mig tävla på häst. Han var också kartläsare åt Björn Nalle Johansson en tid. Jag lärde mig att läsa kartan redan som 13-åring och fick åka med pappa. Men han vågade inte köra så fort med mig i bilen så jag fick bara sitta bredvid inne på Sviestad och så. Inte i skogen.
Så småningom fick Therese en gokart, men den byttes bort mot en ponny.
– Med den började jag rida på Gunnorp i Vikingstad och då blev det lite mer intensivt.
Vid östgötska ridgalan 2016 blev Therese Thor både rörd, stolt och glad när hon välförtjänt fick pris som årets ledare 2015. Frågar man om hennes egenskaper förstår man nog varför hon fick det där priset. Efter lite betänketid svarar hon: engagerad, ärlig, hjälpsam, nyfiken och envis.
I söndags valde nya ridklubben Stora Sjögestad RS ordförande. Inte helt oväntat blev det Therese Thor. Via sms svarar hon på vad klubbens främsta uppgift blir.
"Att vara ett glatt gäng som har trevligt tillsammans och jag vill jobba vidare med att bygga lag från division 3 och uppåt i både dressyr och hoppning".