Hon kommer på cykel, men kunde lika gärna ha gått. Längre har inte Katrin Norling till stallet och hästhagarna. Hon har tagit ledigt från pågående byggjobb hemmavid nån timme för en pratstund och mötesplatsen är föräldragården Tollstad källgård.
Det har gått några år sen vi pratades vid första gången, Katrin och jag. Då var hon 16 år och hade samma år vunnit EM-fälttävlan på ponny med Golden Flash. Nu är Katrin 39. OS-året 2020 är hon 41, säger hon och småskrattar åt det.
– Men det är ingen ålder. Mark Todd är ju över 60 och tävlar än.
Katrin har mött den legendariske nyazeeländaren Todd på tävling och hon medger att hon längtar till de stora tävlingarna igen. Hon har varit med i såväl OS som VM tidigare.
– Det är klart att jag längtar till stora tävlingar och jag hoppas verkligen inte att Fernando blir skadad nu.
Hur ser du på dina chanser att bli landslagsaktuell igen?
– Jag kan inte göra mer än att köra mitt race och visa resultat. Sen är det upp till förbundskaptenen att ta ut ryttarna och laget.
Saknar du att inte vara med i landslaget?– Ja, men det gäller ju att man har en häst som kan prestera på den nivån.
Var är du och din häst i planeringen nu?– Vi håller planen och går upp ett snäpp varje år. Som sexåring gick han enstjärnig klass, som sjuåring gick han tvåstjärnig och i år som åttaåring är det meningen att han ska gå trestjärnig klass. VM i år blir inte aktuellt eftersom vi inte hinner göra resutat innan, däremot vore det bra om han kan gå EM nästa år, det vore bra med tanke på Tokyo året därpå.
Vad är det som gör Fernando så bra?– Han är väldigt lik min EM-ponny Golden Flash, faktiskt. Har samma känslighet och är lite lagom framåt. Han gör allt som jag säger åt honom att göra.
Du har bara nån kilometer till fälttävlansbanan i Östra Tollstad, är du där varje dag och tränar dina hästar?– Nej, Där kan man inte vara så ofta. Då sliter man ut dem. Man måste ju träna på allt ändå. Dressyr, banhoppning, klättring.
Katrin är sedan många år utbildad kemiingenjör och har i tiotalet år jobbat på Tekniska Verkens labb i Linköping.
– Jag jobbar 90 procent, heltid måndag och sju timmar tisdag till fredag.
Vad gör du på labbet?– Det är väldigt varierat och jag är ute på fältet ganska mycket. Vi kollar dricksvatten, avloppsvatten, lakvatten, ytvatten, förbränner slam. Ja, det är mycket.
Du bor alldeles nära här. Du har väl barn, också?
– Ja, två pojkar, Neo som blir 5 i sommar och Algot, 3.
Rider de?– De har en shetlandsponny ihop, Billy Boy, men de rider inte så ofta. Men när den ena vill rida, ja då ska den andra också det.
Vad är det bästa med att bo i Östra Tollstad?
– Att jag har mina föräldrar så nära. Mamma har alltid hjälpt till mycket med hästarna, det är för det mesta också hon som ger dem mat på morgnarna. Sen är det ju bra att ha dem så nära med tanke på barnvakt. Här finns också väldigt bra ridmöjligheter.
Om du har en drömresa, var går den?– Tokyo och OS. Särskilt om det är lika bra ordnat där som det var i Hongkong 2008. Allt var så glassigt och man levde som i en bubbla.
Säger Katrin Norling innan hon cyklar hem för att hjälpa sambon Rikard med bygget.