I familjen Örups hall hänger ett stort antal inramade fotografier på olika hästar.
– Här är Box Leo och här är Anna med Box Qutie. Och här är Box Ture som var den första att heta Box, det var någon gång på 80-talet, säger Regina Örup och pekar på några av bilderna.
Hon och dottern Therese Örup har ägnat sig åt avel under en lång tid. Deras huvudfokus är att försöka ta fram fälttävlanshästar och många inom ridsporten har säkert sett en häst med prefixet "Box" på tävlingsbanorna någon gång. Alla dessa hästar är uppfödda just här, på Boxholm säteri.
– Jag var på vippen att sluta med hästar, berättar Regina. Men så lite av en slump köpte jag ett avelssto till som hette Lady Like KLT. Hon hade fått många föl innan, men här fick hon tre. Det har byggt grunden till där vi är nu kan man säga.
Två av Ladys föl fick namnen Box Qutie och Box Compromiss. Någonstans under deras uppväxt började Therese komma in i verksamheten mer på allvar.
– Jag och min syster fick varsitt av fölen, jag fick Qutie. Jag har alltid varit involverad i aveln, men då blev jag mer och mer delaktig, säger Therese.
Box Qutie kom senare att framgångsrikt tävlas av fälttävlansryttaren Anna Freskgård. De tog sig hela vägen till VM i Tryon 2018, där de var en del av det svenska laget. Men där tog resan slut. I slutet av terrängen drog stoet på sig en skada som senare gjorde att hennes liv inte gick att rädda.
– Qutie hade alla rätt, hon hade varit det mest perfekta avelssto vi någonsin kunnat drömma om. Det är ingen som kan slå henne där, säger Regina.
Men Qutie lämnade däremot efter sig fölet Box Leo. Under en period befann han sig i England där han tävlades av svenske ryttaren Ludwig Svennerstål.
– Leo spenderade fem år i England för att bli såld. Det är ju det man tänker, har man någon gång en riktigt bra häst ska man få betalt för den också. Men nej, han fick komma hem istället. Han tyckte inte att han ville bli såld helt enkelt, skrattar Regina och fortsätter:
– När han klev ur transporten i Jönköping för två år sedan grät jag floder.
Idag bor Leo på säteriet i Boxholm, platsen där allt började. Nu tävlas han av OS-meriterade Frida Andersén som sedan tre år tillbaka har sin bas här. Frida och Box Leo var nyligen ett av dem fyra ekipage som ingick i det svenska laget under VM i fälttävlan i september.
– Det är helt otroligt att ha Frida här. Nu har hon dessutom en jätteduktig elev också. Vi själva tycker att vi har ett superteam. Där ingår förstås även veterinär och hovslagare, säger Regina.
Både mor och dotter betonar att det finns många olika aspekter att ta i beaktande när man ska välja ryttare till sina hästar.
– Det måste vara ryttare som vi trivs med. Vi gör det här för att det är kul och då är det jätteviktigt. Sen är det väsentligt att ryttaren har rätt förutsättningar och vilja, samtidigt som det måste vara tydligt vilket upplägg som gäller. Det ska vara en win-win för båda parter, säger Therese.
Vad skulle du säga är ert mål som uppfödare?
– Jag brukar alltid säga till fölungarna att de ska bli OS-vinnare. Förhoppningarna är ju alltid att de ska bli bra tävlingshästar, men det allra viktigaste är att de ska ha det bra.
Då Therese bor och arbetar i Schweiz är hon inte alltid hemma på säteriet i Boxholm. Men hon kommer regelbundet hem för att spendera tid med familjen och hästarna.
– När jag jobbar kommer jag hem till Sverige sommar och vinter, och sen försöker jag lägga in ytterligare någon vecka vår och höst.
Hon försöker se till att vara hemma när det är dags för fölningarna. Det är dock inte alltid helt lätt att pricka in rätt tidpunkt.
– Ofta när vi har bestämt ett datum jag ska komma hem så kommer fölen dagen innan. Det slår nästan aldrig fel, säger hon och skrattar.
Men trots att Therese inte alltid är på plats i Boxholm så får hon sin dos av hästar ändå.
– Tiden jag inte kan spendera i stallet används istället till att leta efter lämpliga hingstar. Jag har en lista med säkert hundra olika hingstar som jag tycker verkar intressanta. Här ligger stort fokus på hur stor andel fullblod hingstarna har.
Vad tycker ni är det bästa med att vara uppfödare?
– Jag måste säga att det är kontakten med djuren, säger Therese.
– Det är fantastiskt när man får springa ner till stallet när fölungarna är på gång. Jag ryser när jag tänker på det, säger Regina.