Filip Lejon är ett bekant namn för dem som följt travsporten genom åren. Han var lärling hos tränaren Janne Hellstedt några år och han körde lärlings-SM tre gånger. Dessutom jobbade Filip tre år i USA med trav. Han var andretränare och hade 15 anställda att basa över.
– Oerhört utvecklande med tanke på allt runt omkring, logistiken, starter, träning. Allt.
Under sitt bästa år vann Lejon ett 20-tal segrar och även om hovslageriet nu upptar huvuddelen av hans yrkesliv så kör han fortfarande.
– Jag kör lite häst åt Oskar Svanberg, men skoningen fyller dagarna.
Och det är långt ifrån bara travhästar han skor.
– Nej, nej. Det är nog mer ridhästar.
Som den här dagen då han ägnar förmiddagen åt Linds västergård och Lindstud avel och seminstation som drivs av Anki Karlsson. Hon väntar honom, precis som hon gör varje torsdag. Anki har jobbat på bank i många år och haft hästar lite vid sidan om, men för två år sedan tog hon steget över till full satsning på Lindstud som föder upp hästar till ridsporten. För närvarande finns totalt 30 hästar i företaget, men några är utlånade, bland annat två till skickliga dressyrsystrarna Holmertz, Amanda och Tindra.
– Innan Filip kommer så tittar jag på min lista över hästarna där jag har skrivit upp när de verkades senast.
Det är nämligen verkning som gäller den här dagen, plus skor fram på en. Koll på några ston med föl, samt ett par hästar till. På eftermiddagen ska hovslagare Lejon bege sig till Tjällmo.
För den som inte vet vad verkning är kan kort sägas att det går ut på att fila eller klippa hovarna, ungefär som vi klipper naglarna. Om inte det sker är risken stor att hästen felbelastar och skadar sig.
– Vi verkar alla föl från sex månaders ålder, säger Anki.
Anki kliver in i en box och hämtar Gandria. Ett tvåårssto. Lite besvärlig att ha att göra med. Lite ängslig. Och har aldrig blivit skodd. Därför är det bra att Anki håller i henne. Men still står hon inte när Filip tar tag i henne och lyfter ett framben. Han står vänd från hästen och fattar hoven mellan sina lår och börjar raspa. Men Gandria vill inte utan pressar sig bakåt. Det är stora muskler som tar i och både Anki och Filip får sig en åktur.
Därefter är det dags för 14-åriga Utopia och hennes föl Marwin Gay. Fölen brukar få vara med. De vill ju ändå helst vara nära mamma så mycket som möjligt och blir lugnare av hennes sällskap. Eftersom fölen ännu inte har verkats, så vet varken Anki eller Filip hur individen reagerar när hovslagaren tar tag i benet och börjar fila.
Som tur är saknar fölen den vuxna hästens styrka.
– Det händer att man blir omkulldragen och hamnar under, säger Filip som efter en arbetsdag är ganska trött. Han har dock klarat sig stora skador, mest är det ryggen och armbågar, handleder som tar stryk.
En gång blev han skadad just här på Lindstud.
– Det var en kopparsöm (spik) som rev upp vadmuskeln på mitt högerben när hästen krånglade. Jag fick en infektion och käkade penicillin ett tag. Det var nära blodförgiftning.
Filip älskar sitt yrke. Han har alltid velat hålla på med hästar – han har det efter pappa Erling, travtränare och kusk när det begav sig.
– Och så får man träffa mycket folk. Det gillar jag.
Fika blir det ibland också. Som nu.