"Många tycker att avel är ett lotteri, men det stämmer inte. Gör man rätt och är noggrann är chansen större att få till en vinst", säger Helena Lundbäck.
Första svensk i en individuell VM-final. En silvermedalj i lag samma år och på samma plats, spanska Jerez, för 20 år sedan.
Med i två OS, tre VM, fem EM och två världscupfinaler.
Men tolv år har snart gått sedan Helena Lundbäck var med i ett stort mästerskap senast – i amerikanska Kentucky.
Om hon lämnat ridsporten?
Inget kunde vara mer fel.
På familjegården Ekenbergs ridsportcenter, en halvmil utanför Norrköping, där hon och mannen i hennes liv sedan 2006, italienske ryttaren Roberto Cristofoletti, 42, och deras dotter Giselle, 8, bor jobbas det intensivt för att nå nya framgångar i manegen.
Men där andra letar unghästar och fynd i världens alla hörn och med olika stora plånböcker har Helena Lundbäck, som fyller 46 om en månad, börjat om med en annan satsning.
En egen avelsverksamhet.
Den är på väg att betala sig.
Tror och hoppas hon.
– Många tycker att avel är ett lotteri, men det stämmer inte. Gör man rätt och är noggrann är chansen större att få till en vinst. Tittar man på statistik så har en prestationsrik stam stor betydelse, säger Helena Lundbäck till Sporten.
Det är framförallt ett tidskrävande arbete.
– Vi är ganska nöjda så här långt. Vi har sju ston här på gården, det vore slöseri att inte försöka få fram egna hästar om man har möjligheten, poängterar hon.
Inte bara nyfikenheten fick dem att göra den satsningen.
– Jag blev trött på kontrakt med att rida hästar som andra ägde och där jag gjorde mitt bästa men ändå fick skäll. Många glömmer bort när de har en bra deal och allt är bra, men är snabba med att tala om när något inte är det, säger Helena.
Totalt finns nu 24 hästar på gården. Bland dem flera avkommor till Mynta, favoritstoet som bidrog till de tidigare årens framgång.
– Man måste bara ta föl av guldklimpar som Mynta och de som vi tar direkt från mästerskapsmärrarna har jag bestämt att vi ska behålla. Men det är fullt i hagarna så vi måste sälja för att få plats och vi har en hel bunt lovande hästar. Det är svårt att avgöra med 4–5-åringar vilken som ska bli bra, så hästar som jag egentligen skulle vilja ta hela vägen måste försvinna, säger Helena.
Aveln är avgörande för att få ekonomin att gå ihop, undervisningen är ett annat ben som måste stå stadigt.
– Många elever till mamma och pappa tar med sig sina barn tillbaka hit, det är roligt. Att förmedla sina kunskaper är kul. Jag lär mig också av det. Man får ha sitt eget recept på varje häst. Plus att varje ryttare är olik, det är verkligen en utmaning.
Att göra verksamheten, som tagits över från pappa Hans och mamma Solveig, till sin egen är inget åtta-till-fem-jobb.
– Det är ett bondeliv att driva gården, påpekar Helena Lundbäck som just den här dagen tagit fram motorsågen för att ta hand om träd som fallit offer för den senaste stormen.
Helena Lundbäck och Antina efter segern i Falsterbo-derbyt – Norrköpingsryttarens senaste stora triumf.
Tankarna på att själv komma tillbaka till de stora arenorna finns också där. Hon och grannen sedan 30 år tillbaka, OS-guldmedaljören Malin Baryard-Johnsson, var under många år synonyma med svensk hoppning, succé och stora rubriker.
– Jag har haft flera bra hästar, men ingen har riktigt räckt hela vägen fram, säger Helena och berättar att den senaste potentiella stjärnan, Sportsman, är såld.
Kvar finns Antina VT Merelsnest Z, som Helena Lundbäck hoppade hem Falsterbo-derbyt med i somras.
– Hon kan ibland, men har ett speciellt humör. En supertalang med mycket känslor som påverkas lätt av omgivningen, säger Helena som har fullt sjå att hålla ordning på det livliga och 10-åriga stoet under träningspasset i ett av ridhusen när vi hälsar på.
Det stora hoppet heter CC Sailor, en 9-årig valack.
– Det finns potential i honom, får se om vi kan få fram den. Han behöver bli snabbare och starkare. Man vet inte förrän man är där om en häst räcker hela vägen till toppen...
Är det en ambition att komma till världseliten?
– Ja, har jag någon som går bra och det fungerar då kör jag.
Några sportsliga ambitioner redan 2022?
– Nja, det vete fan om jag hinner fram till. Det är dumt att vara för kaxig, det är för svårt att sia om.
Förresten, vem har första tjing i familjen på bästa hästen?
– Ha, ha, vi förhandlar och köpslår om det.
OS-laget 2008. Rolf-Göran Bengtsson, Linda Heed, Helena Lundbäck, Maria Gretzer, Lotta Schultz och Peter Eriksson.
De smider också andra, högtflygande, planer.
Nyligen "avslöjade" lokalpolitikern Reidar Svedahl (L) att paret Lundbäck-Cristofoletti är inblandat i en jättesatsning som kan göra Norrköping till ett attraktivt resmål för hästmänniskor i hela Europa.
"Många frågor återstår men min bedömning är att chansen till att vi kan få tiotusentals tvåbenta och fyrbenta besökare till Norrköping är definitivt mer en möjlighet än en galen dröm", skrev Svedahl på Facebook.
Om den godbiten vill Helena Lundbäck inte uttala sig – än.
– Tyvärr, jag har fått munkavle i den frågan, säger hon.