Grusvägen är flera kilometer lång, nu i december är den lerig och har massor av potthål. Ett par kilometer är det att åka. Lite för långt för mig eftersom jag blivit "lurad" i höstas att Kulltorp var nära nog granne med Klockrike kyrka.
Så är det inte kan jag berätta.
Men jag tar i alla fall kyrkvägen. Och åker och åker. Blir övertygad om att jag måste ha åkt för långt, så jag vänder. GPS-n har jag inte på. Jag "vet" ju vart jag ska. Men icke. I stället ringer jag Anna Andersson, Åbytjejen som startade verksamhet på Kulltorp när hon köpte gården 2003. Faktum är att vi är så nära varandra på den lilla vägen att vi nästan kan samtala utan telefon. Vi står praktiskt taget front mot front med våra bilar. Så jag har bara att följa efter.
Ett par kilometer senare svänger vi vänster. Plötsligt uppenbarar sig Kulltorp med flera röda byggnader och runt omkring syns hästar. Bilar står parkerade. Ett par getter stirrar. En liten shetlandsponny går omkring som vore den gårdens hund. Två minigrisar pockar på uppmärksamhet. De är söta. 41-åriga Anna berättar hur hon hamnade här.
– Jag är uppvuxen i Åby och red på ridskolan där. Fick min första islandshäst när jag var 14. Att jag hamnade här beror på att jag gick hästhållningslinjen som den hette på Vreta lantbruksskola. Jag sökte en gård som inte kostade så mycket. Jag hade som mål att starta eget företag, egen gård med lite avel. Vi har gått från 12–15 hästar till dagens 60, säger hon och visar runt. Tar upp minigrisen Gösta på armen och smutsar naturligtvis ner jackärmen.
Så är det på Kulltorp. Lite skit får man tåla. Här jobbar man gärna förstår jag av de elever och andra som kommer förbi under de 90 minuter jag är på besök. Man delar på de uppgifter som finns för dagen. Lite av det är ridskolans filosofi. Ta tag där det behövs.
Medan söndagens första ridgrupp, en kvartett Motalakvinnor, rider lektion för Hanna Carlsson kommer 12-åriga Ella Lloyd från Motala till ridskolan med mamma Carina Ydreborg. Ella har ridit sedan hon var fyra år och gör det även på Morf i Motala där hon rider ponny. Hon börjar med att gå ut i hagen och hämta islandshästen hon ska ha i dag, enligt ett på stallväggen uppsatt schema. Tritla, står det.
Tritla vill helst vara kvar bland kompisarna och fortsätta beta i hagen, men lunkar ändå snällt med Ella.
– Islandshästen är kul att rida för att den har fler gångarter än andra hästraser. Och så är den starkare, förklarar Ella om skillnaden.
Lekande lätt förklarar hon också vad det är som gör ridningen så rolig och intressant:
– Bara att få vara nära ett djur med egen vilja är roligt.
Så tycker också den vuxenkvartett som rider dagens första lektion för Hanna Carlsson. Hanna som hyr det gamla och snyggt ombyggda soldattorpet av Anna Andersson som själv numera bor någon mil bort på stora gården Kolstorp med sambon Örjan och sonen Tuve. Hon är normalt ledig på söndagar, men har tagit sig hit bara för att träffa Ryktbart. Tack och bock.
Solen tittar faktiskt lite oväntat fram denna söndag, men kvartetten Malin Svanberg, Jennie Boquist, Eva-Lotta Nilsson och Annika Stjernström har inga problem att hålla värmen även utan sol. Att rida känns i kroppen. Då är ändå kvartetten van vid träning av annat slag: gym, vattengympa, yoga, allt.
– Härligt att se lite rosiga kinder, säger Anna.
Fler bilar kommer. Ur en av dem kliver Ulla Lönn, Annas mentor och till viss del kompanjon.
– Vi håller kurser i Management by horsemanship (ledarskap genom hästkunskap), säger Anna som även berättar att Kulltorp har samarbete med dagliga verksamheten på Lundstorp, Kulla..
Av 60 hästar på Kulltorp ingår 18 i ridskoleverksamheten, 12 ponnyer och 6 islandshästar. Att fördelas på 50-talet ryttare i 8 ponnygrupper och 50-talet ryttare i 12 islandsgrupper. Övriga hästar är inackorderingar och hästar i avelsverksamheten. Se mer om detta på aaislandshastar.com
jorgen.auer@ostmedia.se