Fredrik Spetz var etablerad och rutinerad hoppryttare redan som junior. Som 14-åring red han JSM för första gången och totalt blev det nio SM för honom och ett par medaljer, dock inget guld. Young rider-SM hann han också med innan det bar iväg ut i Europa för att lära mer av de bästa.
Det han tog till sig då och mycket annat lär han sedan åtta år själv ut. I år fyller han 33 och är uppskattad tränare och utbildare.
– Jag är B-tränare och har 20-tal elever som varje vecka kommer hit till Öjeby. Men sen åker jag runt och håller helgkurser också. Jag är till exempel på Vikbolandet varannan vecka och jag har kurser i Sundsvall, Täby, Vetlanda.
Av det förstår man att det blir en del resdagar och att någon annan måste hjälpa till med hästarna hemma i stallet.
– Jag sköter absolut största delen av träningen. Men jag har också hjälp av en beridare, Christina Troedsson och av hästskötaren Josefin Svensson.
Vid vårt besök är även av praktikanten Alva Götesson på gården. Vilket får Fredrik att säga:
– Själv hade jag alltid min praktik hos Malin Baryard på Jonstorp. Jag har varit hos henne nästan varje år sen jag var 13 och åker fortfarande dit och tränar för henne eller för Pether Markne. Malin är en stor förebild.
Du tävlar ju själv också. Hur går det ihop med företagandet?
– Det går bra. Att rida och tävla är det roligaste jag vet. Men när man startar en verksamhet går mycket tid åt att hålla igång företaget och det sportsliga kan lätt komma i andra hand. Det svåra är ju att ha fina hästar som man får behålla och kan satsa vidare på uppåt i klasserna.
Själv äger Fredrik bara en unghäst, alla andra hästar som han tränar och tävlar med har andra ägare.
– Ägarna har lite olika mål. De tar ju en ekonomisk risk och en del vill satsa långsiktigt, andra inte.
Vilken av de hästar som finns här nu har kommit längst?
– Det är 9-åriga Chamie (ägare Magnus Andersson, Linköping) som har gått 1,45-klasser och är på väg in i svår hoppning. Hon vann en deltävling i Seven Star förra året. Till helgen ska hon gå 1,40–1,45 i Borås.
I Borås ska även 7-åriga Dakar CC och 8-åriga Charmonix CC (från CC Holsteiner i Åby) gå, men något lägre klass.
Hur ser du i dag på de tävlingsdrömmar du hade som ung?
– De har jag kvar och jag vill fortfarande vara med och tävla på högsta nivå. Men jag är ju inte på landslagsnivå nu som jag var som junior då jag också fick rida EM.
Var du duktig ponnyryttare?
– Nej. Jag växte så fort och blev lång. Men då blev inte steget så stort upp till stor häst.
Att Fredrik skulle börja rida var inte så konstigt med tanke på att hans föräldrar drev ridskola mellan 1992 och 2007. Pappa Johan tävlade dessutom i svår hoppning – och blev senare ledare för junior- och ungdomslandslagen. Även han håller hoppträningar hemma på Öjeby och annorstädes. Mamma Ansa är tränare och domare i dressyr och jobbar sedan 2008 deltid som hästlärare på Vretagymnasiet.
Det är på föräldragården som sonen Fredrik hyr hela hästanläggningen. I det trevliga och välskötta stallet finns 14 boxar, varav 12 ingår i hans verksamhet. På gården finns också plats för tio inackorderingar samt några gästboxar. Vid vårt besök är Gabriella Bystedt från Stockholm på ett tvådagars besök för att träna. Övernattningsrum finns i anslutning till stallet.
Över en kopp kaffe berättar Fredrik Spetz att han liksom kompisen Erik Jerneld på Nordsjö gård utanför Motala jobbar som talangscout för internationella handelsstallet Stall Hendrix i Holland.
– Vi letar bra hästar åt dem och när vi ser en så skickar vi kanske en video på den eller så kommer de hit och tittar på hästen för eventuellt köp. Ibland köper de osett.
Du jobbade två år i Tyskland hos Marcus Ehning som då var världsetta i hoppning. Bästa minnet?
– Jag fick åka med några gånger och tävla ett par av hans hästar i internationella tävlingar. Det är kanske det roligaste jag har gjort i hästväg.
Den bästa häst du haft?
– Hm. Brazil Jack som jag hade så stora framgångar med som junior. Vi upplevde så många resor och tävlingar tillsammans.
Vad är det du gillar bäst hos en häst?
– Hästar är väldigt stimulerande att jobba med. Jag får en kick både av att påbörja utbildningar och att se resultaten av dem. Samarbetsvilliga hästar gillar jag bäst. Hästar som vill.
Precis som Fredrik Spetz.