Ryktbart var på plats bland schabrak, träns, skor, böcker, täcken och allsköns blingbling och träffade såväl försäljare som köpare, ja även arrangörer.
– Linköping är vårt sista arrangemang för året och vi har nytt försäljarrekord med 74 säljare, sa Linnea Holländer som driver Sveriges största hästloppis med maken Fredrik.
Tidigare i år har loppiset även varit i Enköping, Örebro och Göteborg. Till nästa år hoppas ”holländarna” även kunna lägga en ort i Skåne till listan.
Ett hästloppis lockar både äldre och yngre besökare. Med en käpphäst under armen syntes Elsy Eek vandra kring. Vid sin sida hade hon dottern Linda som också fick sin beskärda del av kånkandet. Men vem av dem skulle ha käpphästen?
– Det är barnbarnet Ellies häst och den har hon köpt för egna pengar, sa mormor.
Var är Ellie, då?
– Hon var här alldeles nyss, men stack iväg med en kompis.
För det finns ju mycket att se på ett hästloppis. Dessutom ligger stallarna på Smedstad vägg i vägg med stora ridhussalen där årets återbruksevenemang höll till och i lilla salen hölls lektioner, så Ellie Eek hade nog att göra.
Vid ett försäljarbord satt en hund och mopsade upp sig. Just det – en mops.
– Den heter Tellus och är klubbens hund, förklarade Hanna, Filippa, Tilde, Linnea och Tilda vid ett bord där det stod att de kom från Övre Ullstämmas Ryttarförenings ungdomssektion. Efter några sekunder sa de att hundens ägare heter Hedvig Anckarman, också medlem i klubben.
Ullstämmaryttarna sålde lite av varje: sadelgjordar, täcken, munkorg, böcker, en kopp.
– Vi vill få in så mycket pengar att vi kan göra nåt kul för dem, sa Linnea.
Kanske spara pengarna till nästa år och de stora tävlingarna i Stockholm på Friends Arena? I år var en mindre grupp från Ullstämmaklubben på plats, men även de som höll sig på hemmaplan i Linköping följde världseliten via tv.
– Vi ser så mycket vi kan av stora tävlingar. Mest hejar vi förstås på de svenska ryttarna, särskilt Peder Fredricsson, men det är överhuvudtaget väldigt kul att se så många fina hästar, menade Linnea och efter en stunds resonerande enade kvintetten sig om en specifik häst som allra finast: Henrik von Eckermanns OS-häst King Edward.
– Den har allt och verkar så trevlig, så glad och är så naturlig när han hoppar. Det känns inte som att man måste jaga på honom, utan som om att han hoppar frivilligt, sa Filippa.
Dressyrryttaren Daniella Hansson fanns på plats bakom ett annat bord med sin mamma Maria. Daniella tävlar i svår klass och driver egen verksamhet på Bullersta utanför Nyköping med utbildning, försäljning och elever. Men i helgen var hon tillbaka i Linköping där hon tidigare bott och då tävlade för Linköpings ryttarsällskap. Nu sålde hon av lite gammalt. Schabrak och täcken gick bäst. Svårare var det med en elegant tävlingsfrack i grått. Utgångspris 500 kronor.
– Hos oss får man pruta. Jo, den är jättesnygg och i bra skick, men det kan vara svårt med storleken förstås och man måste ju prova den innan man köper. sa Daniellas mamma Maria.
En annan försäljare var Emilia Hjalmarsson, Mantorpsryttarna, som nu gjorde debut som säljare.
– Det mesta jag säljer är min syster Nathalies grejer. Hon har nämligen blivit allergisk mot hästar.
Oj! Så jobbigt. Helt plötsligt bara. Inte lätt vara ryttare då.
– Hon kan rida ute, men inte i ridhus och hon kan inte heller vara i stall.
Nathalie kunde därför av naturliga skäl inte vara med på Sveriges största hästloppis.