Egentligen kommer jag på besök för två sakers skull. Jag vill skriva om ridskolan. Dessutom vill jag få den gratislektion jag har blivit lovad av en av ägarna: VeraFrankova.
Hon är den första jag ser på stallbacken. Bakom en tung skottkärra lastad med grus. Hela stallplanen är full med stora potthål som måste fyllas igen. Men när jag kommer upphör arbetet för en stund och tillsammans går vi in i stallet. Där sitter en katt på ett bord, musfångaren Selma. Snart möter en av de andra två delägarna upp, ridskolechefen Ingrid Törnblom.
Hur börjar en dag på ridskolan?
– Att vi fordrar och släpper ut hästarna. Vi har 21 stycken, ja 19 i verksamheten, säger Vera.
En ridskola är som vilken annan hästgård som helst. Man måste förstås hålla rent i hästarnas boxar. Redskap och hus ska ses över. Alltid är det något.
Själva ridskoleverksamheten öppnar inte förrän på eftermiddagen. Schemalagda lektioner hålls mellan klockan 17 och 21 måndag–torsdag och mellan 19 och 21 på fredagar. Lördagar är lektionsfria medan söndagstiderna är 14–19. När ridskolechefen kommer vid 13-tiden gör hon i ordning hästlistan för dagens lektioner. Vilken elev som ska ha vilken häst, och vilka hästar som ska gå.
Det var 2011 som Stallsnack AB tog över driften av ridskolan i Östra Eldslösa efter att Östergötlands Travsällskap skött den under sex års tid efter Mjölby ridklubb. Mjölby kommun äger marken och anläggningen.
– Efter ett par tuffa år verkar det som om att det har vänt, säger Vera Frankova och berättar att ridskolan har 30 nya elever i år och 190 totalt per vecka.
– Det är rekord för oss och naturligtvis roligt. Ridning är en dyr sport. Nåt som är extra kul är att det har börjat några killar. Vi har femton killar i träning och ridning borde ju passa dem också. För det är fart och fläkt. En tuff sport.
Förutom ridskolans hästar finns här också 30 inackorderingar. Elever och inhyrningar ger pengar. Liksom uthyrning av ridhuset till hundutställningar och Alpackaföreningen Sverige som har varit här och återkommer i höst.
Det blir inte Vera utan istruktören och tränaren Ingrid Törnblom som ska ge mig en lektion, men innan den äger rum får hon frågan om skillnaden mellan att träna barn och vuxna.
– Med barn kan man inte vara så teoretisk utan mera gå på känsla. Sen är de heller inte motoriskt färdiga, det måste man också ta hänsyn till.
Härligt ärliga kan barnen också vara, tydligen.
– Häromdan var det åttaåring som sa till mig: du är den mest enerverande person jag har träffat.
Finns det omöjliga fall? Människor som inte kan lära sig rida?
– Nej, men rädsla kan bli farligt. Rida är mycket mod.
Vilket jag måste bevisa när Ingrid sedan lotsar mig runt. Eller: jag sitter ju på erfarna dressyrhästen Troja som är hur cool som helst. Jag försöker bara göra som tränaren säger: "Titta inte ner. Se framåt, sträck på ryggen, kortare tyglar, ännu kortare, och fatta galopp nu!" Varv efter varv. Ingrid kör med oss. Hon är hård, men rättvis.
På tal om Ingrid så har hon en skadad axel. Ett minne från ett fall 2005. En axel som sedan dess har gått ur led ett flertal gånger. Och som gör det en gång till under mitt besök. Hon viker hästtäcken så elegant att jag gärna vill fotografera henne. Därför gör hon det en extra gång. Varpå axeln går ur led och hon blir sittande på huk i stallgången med stora smärtor. 6 mars ska hon opereras.
Förlåt, Ingrid. Det var inte meningen.