Hennes tolvåriga sto Box Qutie skadade sig i slutet av terrängritten på VM i Tryon, USA. Komplikationer tillstötte och Anna och sambon William Nilson Fryer tvingades lyssna på veterinärerna, som ansåg att avlivning var enda alternativet. Hästen skulle inte kunna återhämta sig från de blodproppar hon fått i benet.
– Det var inget beslut vi valt att ta, ett beslut som vi var tvungna att ta, säger William till Södermanlands Nyheter.
Tidningen har gjort en lång intervju med paret, som tidigare hade verksamhet i Krokek men som nu håller till vid Lövsund utanför Tystberga.
Det har varit en riktigt jobbig tid sen de kom hem från VM – utan sin älskade Box Qutie, som de spenderat åtta år ihop med.
– Det har tagit tid att försöka smälta allt. Jag vet inte hur framtiden kommer se ut, säger Anna.
– Bortsett från att Qutie var en väldigt älskad familjemedlem, så var det halva företaget som försvann med henne. Hur fortsätter man efter det, flikar William i.
Det var på sista hindret allt hände. I landningen snubblade Qutie till, kunde inte hålla balansen och översträckte ena benet.
– Ser man då på att hon gjort 33 starter och aldrig haft en tillstymmelse till att vara sliten och sen så händer det här, säger Anna, som har gråtit mycket sen hon satt av Qutie för sista gången.
De första beskeden kändes hyfsat hoppfulla, en senskada som i värsta fall skulle göra Qutie till ett avelssto, i bästa en hopphäst med potential. Anna åkte hem med resten av fälttävlanslaget, William stannade för att se till hästen.
– Jag sov på dagarna och var med henne på nätterna. Så fort jag kom dit kunde hon slappna av och sova. Men hon mådde bra, stod på båda frambenen och åt, säger han.
Några dagar senare, 19 september, när han vaknade, hade han 30 missade meddelanden i telefonen.
– Jag fattade först inte vad de sa, något om att det var komplikationer och blodproppar så jag stack genast till sjukhuset. När jag kom fram, innan jag såg benet, så såg jag det släckta ljuset i Quties ögon. Hon hade jätteont. När jag tittade på benet så var det uppsvullet som en telefonstolpe. Det var två proppar, en över knäet på elva centimeter och en under knäet som var sex, förklarar William.
Att operera bort dem gick inte. Blodkärlen var sprängda.
– Hade det varit fråga om en människa hade de amputerat bort benet. De försökte ge blodförtunnande medel och svullnaden gick ned lite. Hon såg ut att må bättre så jag frågade veterinären vad som hände: "Hon har stängt av benet" sa han och visade med en nål att hon inte hade någon känsel kvar.
En stor chock givetvis. Quties box gapar tom, men William och Anna måste försöka gå vidare.
– Luften går ur en. Vi sa från början att vi skulle göra allt vi kan för hästarna, göra alla rätt, men man vet ändå att allt kan hända. Och i dag står vi med en häst mindre i stallet på grund av sporten, säger Anna.
Hon vill ändå försöka göra en fälttävlan till i höst med någon av stallets andra hästar.
– Bara för att ha med mig den under den långa vintern. För att hjälpa till i processen. Och efter det ha vintern på mig att tänka på vad jag ska göra. Jag måste "faca" det igen.