Ridskolechefen som gillar att utöva karate och flyga helikopter på fritiden, Jessica Anderberg har många strängar på sin lyra.
– När hästarna blev mitt yrke fick jag hitta andra fritidsintressen, skrattar hon.
I år har Jessica drivit Eda ridskola i 30 år på släktgården i Brokind, där hästarna betar i stora hagar med utsikt över vattnet. Idén om att starta ridskola föddes när Jessica, under sommaren innan hon skulle fylla 20 år, bestämde sig för att hålla ett ridläger. Men för det krävdes förstås något för lägerdeltagarna att rida på.
– Jag gick hem till pappa och frågade om han kunde hjälpa mig att köpa två ponnyer, och det kunde han. Pärlan och Peggy hette de och de blev grunden i hela min verksamhet.
Men starten blev tuffare än väntat. Det visade sig inte vara så enkelt att locka intresserade och det kom in få anmälningar till ridlägret.
– Vi hade två deltagare ena dagen och fyra den andra, men jag hade bestämt mig för att de som kom hit skulle få en fantastisk upplevelse.
Sagt och gjort, till hösten hade ordet spridit sig och plötsligt hade Jessica 80 personer som ville börja i hennes ridskola. Men hur skulle det gå, hon hade ju bara två hästar?
– Det var jätteroligt att efterfrågan blev stor, men samtidigt var det förstås en utmaning.
– Tänk om jag inte hade bestämt mig för att köra, trots så få anmälningar till ridlägret? Då hade vi förmodligen aldrig haft den verksamhet vi har idag.
Ytterligare två hästar adderades till verksamheten och Jessica jobbade hårt för att kunna utöka utrymmena i stallet och få in ännu fler hästar.
– Jag utbildade och red in hästar. Så fort jag fick ihop tillräckligt med pengar köpte jag in nya.
Hon tycker det är otroligt viktigt att hästarna ges tid att anpassa sig till verksamheten.
– Mitt mål är att hästarna ska vara hållbara. Vissa kanske har en längre inkörsport och behöver mer tid för att anpassa sig och då får de den extra tiden. Jag tycker att det är en av våra styrkor, att vi låter alla få den tid de behöver, både hästar och människor.
Att utveckla verksamheten har varit slitsamt, inte minst fysiskt.
– Jag kommer ihåg en dag då jag hade bestämt mig för att slå ner stolp till en ridbana här på gården. Jag kämpade och slet en hel dag, jag hade bara bestämt mig för att göra det.
– Till slut blev det för sent på kvällen, så jag var tvungen att sluta trots att jag hade fyra stolp kvar. Dagen efter vaknade jag och hade ont i hela kroppen.
Jessica berättar även att hon vet precis vad det innebär att frysa – på riktigt.
– Först hade vi inget ridhus, så då stod jag och hade lektioner utomhus i timmar trots att det var vinter. Det var så att det hängde istappar från ögonfransarna när jag var klar för dagen.
Idag finns 22 hästar i ridskoleverksamheten och ett ridhus på gården. För några år sedan byggdes även ett nytt stall.
– Jag har verkligen fått så fin hjälp med att utveckla verksamheten, inte minst från min man och mina föräldrar. De har varit otroligt stöttande och vi har skapat det här tillsammans. Även styrelsen och ungdomssektionen i Eda Ryttarsällskap är fantastiska.
För Jessica är ridskoleverksamheten en dröm som har blivit verklighet.
– Det är verkligen en dröm som har gått i uppfyllelse. Det är kul att ha kunnat utveckla och ytterligare bredda verksamheten. Jag är så tacksam för allt jag har lärt mig och allt jag har varit med om.