Vi är många som har lyssnat på Marita Hjelms lugna och klara speakerröst på tävling efter tävling. Ingen kan säga: Var så god och rid, som hon. Men vem är kvinnan bakom rösten, undrar Ryktbart och åker några kilometer söder om Kisa för att få reda på mer om henne. Färden går till Norra Rothult där vi hittar henne mitt i den djupaste grönskan kring Länsmansgården.
Mitt ute i ingenting, säger kanske stadsbon, eller mitt i allt som betyder någonting, om naturälskaren får råda.
Kärlek är också vad det handlar om från Marita Hjelms sida.
– Jag älskar lugnet och friden här, det känns underbart så fort jag kommer hit efter jobbet eller efter en tävling.
Några hästar går och betar i hagarna intill och det är ju för Maritas domarsyssla och intresse för ridsport som jag har kommit, så...
Hur började ditt intresse för ridsport?
– Vi bodde i Kisa när jag var barn och min pappa John Jakobsson fick mig att bli intresserad av hästar. Han var med och startade Kinda Ridklubb i Pinnarp och jag följde med honom dit. Min första häst var en fodervärdshäst som jag skötte om och ibland på helgerna skötte jag hela stallet.
När John Jakobsson gick bort alldeles för tidigt, ärvde Marita lite pengar för vilka hon köpte en D-ponny som hon också kom att tävla med.
– Det var så annorlunda på den tiden. På 70-talet. Det fanns inga transporter, i alla fall inte som i dag. Inga föräldrar som skjutsade. Vi fick låna slaktbilen. Farmektransportör stod det på sidan.
Senare köpte hon en stor häst och tävlade upp till 1,20.
Där tog det stopp.
– Ja, sen kom barnen i ganska rask takt. Ulrika föddes 82, Henrik 84 och Kristin 90.
Men hur kom domarsysslan in i bilden?
– Vi hade en domare i ridklubben som hette Claes Karlsson. När han gick bort tog jag över hans roll, efter att ha gått domarsteg I och II och 1996 var jag färdig B-domare. Sen har det bara rullat på och jag blev överdomare och A-domare och jag har alltid tyckt att det har varit roligt.
Uppskattad är hon också.
– Jag har förstått att många gillar min speakerröst.
Men du har väl också varit flitigt anlitad?
– Jo, det har nog varit 35–40 tävlingar per år. Men jag har planerat att börja trappa ner nu. Jag ska döma inomhus-SM i Södertälje i oktober så det kan kanske ses som en grande finale.
Har man hållt på med hoppning i 23 år så är det förstås åtskilliga ryttare som har passerat revy framför domarens skarpa ögon.
– Lågt räknat är det nog någonstans mellan 130 000 och 150 000 rundor som jag har sett.
Vilken är domarens huvudsakliga uppgift?
– Jag är där för att alla ska få tävla på lika villkor och för att leda tävlingen via mikrofonen.
Vi har suttit vid köksbordet på Länsmansgården och pratat. Maritas make Klas-Göran Hjelm har suttit med och lyssnat. Men åtminstone två gånger får han tillfälle att vara med i samtalet. 1) Det visar sig att vi har gemensamma bekanta. 2) Han var en av de stora vinnarna från Kisa i Postkodlotteriet för två år sen. 4,8 miljoner!
– Bara nån dag innan frågade Marita om jag inte skulle sluta med lotterna för vi vann ju aldrig någonting, berättar Klasse.
– Vi hade pratat om att sälja gården för det var svårt att få det gå ihop. Nu kunde vi i stället lösa lånen och dessutom ge våra barn en slant var samt renovera här hemma och även spara lite, säger en glad Marita.
Klasse ler, jag ler.