På Walltorp gård norr om Väderstad är den huvudsakliga sysselsättningen grisuppfödning. Men det som ligger bröderna Ulf, Anders och Per Hansson närmast hjärtat är uppfödningen av tävlingshästar med fokus på prestationsavel. Här har flera hästar fötts upp med framgångar. En av dem är hästen ”Hansson WL”, som av alla hästar på gården också blev döpt efter bröderna själva.
– Pappan hette Hip Hop och så bestämde vi att det skulle vara samma initial i namnet. Vi hade alltså ”H” att jobba med, men jag kom inte på någonting bra. Samtidigt red Peter Fredricson en häst i OS som hette Magic Bengtsson. Då sa jag: ”Kan en annan häst heta Bengtsson kan den väl heta Hansson”. Och så blev det, säger Anders Hansson med ett leende.
Det var rätt häst ni döpte efter er själva ändå. Det hade kanske varit lite jobbigt om det var en häst som det inte gick bra för.– Ja, då hade vi fått döpa om hästen, säger Ulf och skrattar.
Det är nu Måsel AB med Sven Ingvarsson i spetsen som äger Hansson WL. Hästen, tillsammans med Peder Fredricson, var senast med och vann Champion Global Tour med över en miljon kronor i prispotten.
– Jag visste att det var en bra häst – och man drömmer ju alltid om att det är världens bästa häst. Jag träffade sedan Sven Ingvarsson som är en gammal ryttarkollega till mig som håller på med försäljning av hästar på hög nivå. Han testade hästen och var väldigt snabb med att köpa honom.. . Och han har aldrig kommit tillbaka, säger Ulf och skrattar.
– Sedan har han gjort ett fantastiskt arbete med att utveckla honom efter det. Man visste att hästen var väldigt bra – men för att få ut honom ut på de stora tävlingarna måste ryttaren vara rankad högt. Och Peder Fredricson är ju den högst rankade ryttaren i Sverige. Han fick prova hästen och har nu gjort fantastiska resultat med honom.
Väldigt tidigt såg bröderna att det var en häst med stor potential. Men det finns en hårfin gräns mellan en riktigt bra häst och en häst som kan bli för rädd om sig själv.
– När jag tävlade med honom i början och han skulle hoppa 110-hinder var han uppe på 130-140. . .Han hoppade alltid med 30-40 centimeters marginal över hindrena. De måste tävla och träna rätt mycket för att komma ner på rätt nivå, annars tar de i lite för mycket hela tiden. De kan ju inte vara för rädda om sig själv... När de hoppar 160-hinder kan de ju inte vara uppe och hoppa två meter. Om du kollar på honom nu så river han väldigt sällan och man ser också att han blir riktigt irriterad om han rör ett hinder. Risken finns att hästen då blir feg och för rädd om sig själv – men det blev aldrig Hansson, säger Ulf med ett nöjt leende.
